Kalas gånger flera...

Nya små knoppar, gånger två...

...och massa presenter och prinsessor!

Jovisst är det så att vår lilla prinsessa Adela har fyllt 4 år. Tänk att för 4 års sen visste vi inte hur livet skulle blir, en lång kamp var över och ett nytt liv kunde börja. Det sägs att tiden läker alla sår, men tårarna faller fortfarande vid tanken om hur nära vi var att förlora en stor del av livet...

Varje dag vaknar jag tacksam över det vi fick till slut, det vi klarade. Mitt hjärta är så fyllt av kärlek till mina små, och att få följa deras utveckling är verkligen fantastiskt.

Dagen före sin födelsedag fick vi besök av Ulla på Öland, farmor och farfar -och fina paket hade de med sig.

Kolla här:

...en spansk souvenir från deras nyss gjorda resa. Adela klär på sig den och dansar "cha cha cha" och vickar på rumpan under alla volangerna. Så härlig så!

...de hade även med sig en liten present till pappa Henrik. Fin i köksfönstret.

Prinsessans dag

Sedan var det dags för den "riktiga" dagen, den 12 april. Hon fick bjuda sina dagiskompisar på isglass och blev firad av oss i lilla familjen, och mormor, det blev både prinsessklänning och Findus.

Alfred fick både syskonpresent och en ny kompis (granntjejen) och var alldeles överlycklig och hel tokig.

2 års dag

Vi har även varit och firat vår lille vän August som fyllde 2. Han hade det så fint hemma, med en ljusblå duk över matsalsbordet och ett trätåg slingrandes som dekoration därpå.

Han tog glatt emot sina paket med ett artigt "ta ta" och fick hjälp av present-experten (på både in och ut slagning) kusinprinsen Alfred.

Nykläckt

På August kalas fick vi även träffa en ny liten varelse. En liten docka -bara en vecka gammal. Han har fått en liten Sigrid, snäll som en docka, som sagt. Det ska bli helt underbart att få följa ett till liv under den härliga upptäcktsfärden som nu påbörjats. All lycka, lilla vän.

Ett till litet liv i familjen.

Ingen docka dock, utan ett litet busigt troll! Ett virrevarr av vit päls i full fart, Tino. Filips Sofia har skaffat en liten hundvalp, här 10 veckor gammal på sitt första besök hemma hos oss...

...och de fann varann direkt, så klart. Tino och Adela... Adela älskar hundar, och Tino älskade Adelas nytvättade hår!

Farbror Henke fick sin beskärda del av päls-gos med!

Mitt måste!

Kan inte vara utan deras råd och tankesätt. Det är så klockrent varje svar, och jag längtar varje gång efter det nya avsnittet.

Knattetimman, med Malin Alfvén och Louise Hallin.

...och om någon lyssnat på programmet så måste jag tillägga att när vi säger "dagis" här hemma så rättar Adela oss med;

"-Det heter inte "dagis" det heter faktiskt "förskolan".

Puss och kram

lilla familjen i Limmared

Long time no see.

(Började inlägget ovanstående datum, men avslutade och publicerade söndagen den 20 mars!)

Borde kanske ha en massa förklaringar om varför det tagit sådan tid sen senaste inlägget här, men kort och gott skriver jag bara "KATASTROF" och låter var och en skapa sin egen tolkning av det.

Jag har inte ork att skriva så långt, men jag vill bara visa er vår lilla Pippi en helt vanlig dag...

Tre dagar i rad:

Nu ska det bli skärpning och fler inlägg på här... Men någonstans måste man ju börja.

Idag vill vi även gratulera faster Sara på sin födelsedag.

♥

Vi passar även på att gratulera morfar Ari i efterskott, och mormor Eva i förskott!

Och hälsa till farmor och farfar som är på 2 veckors lång semester med sol och bad, hoppas ni har det riktigt riktigt underbart!

♥

Puss och kram

från lilla familjen

Oj, oj, oj.

Ibland blir allt bara lite för besvärligt, och då finns det inte mycket tid att sitta och "leka" vid datorn, men men, den som väntar på något gott... Här kommer en snabbare-snabb uppdatering av vårt liv senaste tiden, men nytt har hänt sen jag påbörjade detta inlägget så inom kort kommer lite uppdatering på det med! Tack för tålamodet...

Alfred och Adela är si så där 60% ovänner, och 40% världens BFF. De leker, klär ut sig, lagar mat, snickrar, målar, degar osv osv, skrattar och pratar oavbrutet med varann... Det är verkligen underbart som förälder att se!

Och lika underbart som det är -lika förtvivlande är det när kriget rasar. Än en gång är det vår älskade lille Alfred som bekymras av något som går ut över oss alla... Och allt runt om kring, så det är han som krigar... Vi andra som försöker låta bli att hamna i skottlinjen, för att tala bildligt. Det gör så ont i hjärtat, men just nu orkar jag inte ens skriva om det, utan lämnar detta till nästa inlägg.

Och denna fantasi -som barnen har. Otroligt. Adela har ju i ett år försökt skylla mycket på "-de däj hajjajna", som kommer in i vårt hus och har sönder saker, häller tvål i hennes rum, stökar ner osv osv. Om jag får tag i de där hajarna alltså! Så ska jag packa ner dem i en låda, tejpa igen den och ställa längst uppe på vinden -utan vatten! Grr...

Följande bild är från en tidning som mormor satt och läste i...

"-Men det äj ju mojfaj!" (morfar Ari) säger Adela och ler med hela ansiktet! Men vi sa till henne att det är ju sällan han är sååå glad!

Förra söndagen slocknade vår lille grabb efter flera timmars bråk och tårar, och sov nästan 4 timmar mitt på dagen!!! Var säker på att han höll på att bli sjuk, men efter tuppluren var han så glad, go, rolig, snäll och mysig att vi nästan började fundera på om han skulle återgå till att sova mitt på dagen och vara uppe halva natten... Stackarn var helt utslagen mellan Doris och Griseknoen (eller Gjise noen som Adela kallar den...)

När Alfred tar så mycket plats, energi och tid, så passade vi på att ge Adela lite välförtjänad "egen" tid med oss vuxna. Hon och pappa bakade PlayDoh-lera! Och under tiden pratade vi, och funderade tillsammans över livets stora frågor.

Sen ville hon hjälpa pappa att diska, men ibland (alltid) kommer det vatten überalles, diskmedel überalles, skum überalles och ofta går glas eller tallrikar sönder. Hon vill verkligen inte göra så -men ooops, så tappar hon, oooops så spiller hon, stackarn har ärvt sin pappas **klumpighet.

(** klumpighet är kanske fel ord, men oförsiktig är inte heller rätt, slarvig fast omedveten om det, kanske??! Det är sött och charmigt på något vis, för båda skrattar förlåtande över sin åkomma och städar upp utan en sur min, även när det sker för 7:e gången samma dag...)

När lilla Pippi ber pappa om:

"-Liiiiite liiiite", diskmedel och blinkar med sina förtrollande ögonfransar, kan ju inte han säga nej...

Sen blev det stor-bak med PlayDoh!

Men sen skedde det iallafall, efter disk, bak och allt. Pang sa det och ett glas krossades med hjälp av lilla-bus. Och en glas-skärva skar upp hennes två minsta tår och det blödde rejält! (Så mamma fick lägga sig ner efter en ordentlig omplåstring). Men då hade som tur var räddaren-i-nöden vaknat från sin tupplur och svooopade in och tröstade lillasyster. Och följande bilder talar så väl för sig själv och jag kan bara säga: "-Mmmm" och sucka lyckligt när man ser denna sidan av lille killen.

Vad vore livet utan de små liven... Enkelt, ingenting!

Puss å kram

Mamma mu (s)

HIPP HIPP HURRA, för lilla Pippi idag!

Vår älskade sötaste lilla prinsessa fyller idag, den 12 april, hela 3 år!

(Visst kan hon se ut som en liten prinsessa, men den härliga insidan gör sig mer rätt på nedanstående bild tror jag)

Lördagen den 10 april hölls det kalas här på Furuvägens Tallbacka...

Ballonger i rosa nyanser, så klart, och massor av fin-fina presenter!

My little pony:s, hemmastickad kofta med tillhörande mössa som matchade presenten från Kapp Ahls vintage serie, Ingrid-böcker, en söt gris-portmonä, fe-vingar med trollspö, och fina tillbehör till hennes nya kök. (som syns senare i inlägget) Hon fick även fina målarböcker och lite annat sött som jag säkert glömt nämna...

...och allt blev lite överväldigande, och huvudpersonen för dagen somnade på soffan vid 17.30...

Då passade storebror som varit såååå nyfiken på alla hennes fina presenter (trots att nästan alla snälla gästerna hade med sig syskonpresenter -vilket uppskattas enormt!!!) Så när födelsedagsbarnet somnat testade han allt, och lekte med allt...

"-Mamma, sluta, ta inte kort på mig!" utbrast han när han såg att jag fotade honom med rosa vingar... Det är ju inte "grabbigt" direkt, och det märks på åldern att sådant med färger för killar och tjejer spelar stor roll vid 4 års ålder.

Och nöjd lekte Adela i sitt älskade rum, med sina nya saker. Hon dukade fint på bordet till sig, dockan Ida och gamlemormor Ulla. Hon trivs så på sitt rum, hon älskar sitt kök, leker där varje dag, dukar, matar, städar och plockar... Ändå är det inte riktigt klart än, men det gör inte henne något alls. Härligt!

Ja, tänk vad tiden går.

Tänk att hon överlevde, den lilla skruttan...

För 3 år sen var hennes vardag oviss, men hon hade livet i behåll. Något som vi länge fick kämpa för...

Och vad vore vårt liv utan hennes skratt, bus, spill, trill, lockar, söta ögon och ständiga prat?

Så tomt så jag vill inte ens tänka tanken.

Lilla Pippi.

Du är verkligen speciell, älskvärd och underbar på alla sätt och vis. Jag känner mig varje dag lycklig lottad över att ha dig i vår närhet, och inte en dag går förbi utan att jag är tacksam för att "någon" vakade vid vår sida alla de hemska, långa dagar, nätter, veckor och månader som vi tillbringade tillsammans på sjukhus när du fortfarande låg i min mage.

Alla tankar vi delade, all styrka och kärlek du gav mig redan då, fick mig att orka hålla ut, och för det är vi evigt sammankopplade på ett speciellt vis.

Jag beundrar dig, och älskar dig, min egna lilla Pippi.

Puss från mamma