Liten på jorden -stor i orden.

Ja det stämmer när man pratar om lillan... Alla ord hon kan -mening efter mening som rullar ut konstant ur den lilla munnen! Hon är aldrig tyst. Hon är ill-tokig, busig och verkligen "en stor person i litet format".

Alltid trillar, vinglar, spiller, busar, leker, sjunger med full glädje och sprallighet. Allt ska hon göra själv -och vill hon ha något så tar hon det!

Kylskåpet har vi inget barnlås på -så alla våra varor är osäkra. Mjölk kan hittas i trappan, yoghurt i soffan, en gurka invirad i en filt och ett paket skinka i dockvagnen... Hur?

Saligt goda scones!

Idag på morgonen bakade Pippi och pappa scones till frukost. Mums vad smarrigt det var. Adela gillade degen mest...

Igår gjorde den lilla galen-fian mig så sprudlande lycklig... Vi lekte en stund, och myste lite, hade en så där underbar stund ihop med prat och skratt. Hon kom nära och klappade mig på kinden, la huvudet på sne och frågade:

"-Mamma, vill du gifta med mig med mig?"

Det var en gullig liten kärleksförklaring, tycker jag. Jag svarade JA såklart på hennes lilla fråga -hon tackade, skrattade lite och fortsatte vår lilla mysiga stund med favoritboken.

Knasiga konstnärer!

Farbror Stefan fyllde 30 nu i veckan, och idag skulle han firas. Barnen brukar vilja rita teckningar när vi ska bort, men idag fick vi ingen tecknings-glädje från dem, så vi fick sitta ner hela familjen och måla var sin teckning som vi alla gav Stefan sen... Alfreds blev riktigt bra, det föreställer en grön Stefan med näsa, snopp, skäggstubb och mycket hår, han skrev dessutom på med:

Alfred 4 år

Stefan 30 år

Kolla får ni se vad bra skrivet. Lite bakochfram och vint och vänt, men rätt ändå. Han är ju inte så gammal än -och stavar redan bättre än morfar sin! (Ha ha ha, skoja bara Ari!)

Kalaset var i deras nyköpta hus -ett stort hus som såg liten ut med massa utrymme, rum och möjligheter. Så spännande så! Mycket jobb kommer bli till mycket glädje! I det blivande sovrummet gick det att springa från vägg till vägg i en rasande fart!

Trappan var spännande att klättra i, men spjälorna var inte alls barnsäkra eftersom det gick att komma mellan utan vidare problem...

Bäst av allt var de små gömställena. Luckor under trappan och i trapphuset lagom stora för små barn att krypa in i och gömma sig... Malins pappa ordnade varsin pann-lampa så det gick att vara därinne och stänga luckorna... Lyckan var gjord!

Grattis igen gammel-Stefan och tack för ett trevligt kalas i nya huset!

Vi önskar farmor och farfar underbart väder och en trevlig semester i utlandet, hoppas det blir toppen!

Puss å kram

Lyckad operation!

Japp, nu är halsmandlar och polyper borttagna. Och med det sista ordet: "tagna" är rätt ord att beskriva föräldrarna här hemma. Vilken kille! Vi är tagna av hans mod, av hans tålamod och hans uppförande. Vilken kille... Så stolt man kan vara som mamma när lill-prinsen visar upp en sådan karaktär!

Lite jobbigt var det att vänta -fastande- alla timmar på att operationen skulle bli av, men efter lite lugnande låg han stilla i sängen ner till operationen. Sköterskan satte på "pluppar" på bröstet som skulle mäta hjärtfrekvensen... Hon förklarade för den lullige lille pojken vad hon gjorde.

Han log.

"-D sr u sm t...t... ar" mumlade han och tittade på sitt bröst.

"-Vad sa du Alfred?" frågade sköterskan.

"DeT SeR uT SoM TUTTAR" artikulerade Alfred lika lulligt!

Sen somnade han...

...och då bröt jag som mamma fullständigt ihop. Någon måtta på modet måste det ju vara!

Det jobbigaste var att behöva ha "röret" i armen, det gjorde lite ont när man rörde sig, och försökte måla, pussla osv. Det stora plåstret fick dölja det lilla hålet som blev...

På andra armen fick Alfred en belöning av sjuksköterskan för gott mod -två tatueringar!

"Modig som ett lejon" säger man ju, och Adela köpte just ett gosse-lejon till sin storebror när vi åkte in dagen efter operation för att hämta hem våra pojkar!

I nästan 3 timmar efter operationen sov han, och nästan det första han frågade när han vaknade var om han varit så duktig nu så han fick köpa en leksak.

Ögonen gick i kors, munnen var ihop-knipen och ögonbrynen rynkade. Lite sluddrigt med en ljus, söt, pipig men hes röst sa han:

"Känns som jag har en köttbulle i munnen som åker runt och gör en väg..."

Och leksaken han valde var så klart ett till svärd och tillhörande sköld!

Det har blivit mycket mys dessa dagar... Mycket undantag -som glass till frukost... Festis i valfri mängd, hundar i soffan osv osv... Men det är ju inte ofta man är nyopererad!

Mys mys, puss å kram!

Nilsson´s Halloweenfest

Ja, i lördags var det dags att starta en ny tradition men Henriks sida av familjen. Vilken härligt kväll det blev, nöjda barn, god mat och mycket mysigt umgänge!

Kul kostymer i enklare varianter bjöd på många skratt!

Så här såg våra små prinsar ut:

August var en liten "Stålmannen" och Alfred var en tapper riddare.

Adela var en liten mysig humla...

...med vingar och gadd.

Magnus Uggla rockade runt...

Borat-gubben som skyltade med sin stolthet!

Paret Musse och Mimmi-Pig satt och gosade i varandras sällskap.

En häxa utan hatten och en mexikan med den lilla sombreron ser glada ut!

Mys mys med lillen!

Tyvärr fick vår kameraman inte kort på varken min utstyrsel, eller på Malins vackra klänning men de andra fångades allt!

Tack alla ni som bidrog till en trevlig kväll, längtar redan till nästa års planering av maskeradkläderna!

Pippi-liten!

Som 2,5 åring är världen stor, spännande och ibland orättvis. Kanske går det aldrig över, jag kan fortfarande känna likadant fast på ett annat sätt. Våran lilla Adela har faktiskt ända sen hon låg i magen varit väldigt snäll. Glad, omtänksam, rolig, nyfiken och alldeles alldeles underbar med sin lilla kropp och lockiga änglahår, härliga berättelser, påhitt och fantastisk fantasi!

Men de senaste veckorna har vi upptäckt en ny sida hos vår lilla guldlock -ilska.

Hornen kan man nästan skymta i pannan ibland när hon välter möbler, kastar skor eller sputtar på golvet när något gör henne motstånd.

Första utbrottet kom -helt chockartat- vid matbordet en dag för ett par veckor sen... När hon skällde ut oss en efter en... Vi visste inte vad vi skulle säga eller göra. Hon fick sitta i trappan två minuter och tänka på hur man uppför sig, från hallen hörde vi hur hon klagade ilsket över "staffet", över oss och över maten...

Nu hajar vi vad trotsålder är! Kul!

För det mesta är hon ju som tur väldigt glad!

...och ibland ledsen när man är för liten för något man vill göra men inte får eller kan...

...och som sagt: att vara arg är Adela bra på med!

Ett förslag på att visa missnöje är att hälla ut "tända-i-spisen-lådan" och sparka runt sakerna som ramlar ur...

Men går ilskan över av förödelsen så plockas allt upp och återställs med ett aningen fjäskande leende!

Rymma är också kul. eller att släppa ut hundarna utan en vuxens översikt, så det gäller att låsa dörren -och gömma nyckeln, för hittar hon den har hon inga problem att smita ut eller låsa in sig! Pill-fia!

Tack för idag, hörs och ses snart igen. Och skänk gärna en tanke åt Alfred på torsdag den 5 november, då är det dags för operation igen om han är frisk! *håller tummarna för lilleman*

Kram!

Eftermiddags-lek!

"-Nu står jag vakter!" ropar Alfred, påklädd till hälften med något som han anser är "vaktkläder".

Sen packade han fram massor av saker för han skulle minsann på både isträning, fotbollsträning, tennisträning, springtävling, hopptävling, och slå-och-spark-träning. *phu* Tur han är för ung för att få vara med på någon aktivitet än så han hinner välja en av dem...

Undertiden brorsan leker, hoppar, packar och ropar kan man ju bara sitta och titta på... Här är ett bra ställe att sitta på... Tills man trillar ner mellan väggen och det lilla huset.

Adela-trill-spill-pill-Nilsson

För att trösta sig, är det visst fritt fram att sno lite tuggummin från mammas väska...

Bygga bo!

Barnen skulle bygga ett hus, med trä, tejp och dörr, bestämde Alfred. När huset gick att krypa in och ur i, så skulle det målas... Alfred målade eld vid taket, för det brann i en brasa därinne så de inte skulle frysa...

...Adela som härmar allt målade också eld, men hon uppfattade inte det där med "taket" så hon målade med eld på hela väggen. Alfred sa till henne att där fick det minsann inte vara eld, då brinner ju huset upp!

Japp, störst går först, det är bara att lyda och sudda bort elden för lillan...

Denna gången är det visst jag som lyckats filma på sniskan... Förstår mig inte riktigt på min mobilkamera... Däri var ju bilden rak!

Passande till allt suddande blir ju sången: "Sudda bort din sura min". Adela tror dock att sången är riktad helt mot henne och sjunger lite putt: "sudda bort MIN sura min..."

Lyssna, och titta:

Efter lite eftertanke så måste jag ju lägga ut denna filmen med!

Håll till godo!

Haglund´s halloween 2009

Innan du väljer att kolla på denna filmen vill vi varna känsliga tittare för lätt obehagliga och stötande scener och danssteg från pappan till Busfrö:na som innehar huvudrollen i denna bloggen... Är medveten om att detta är en barn:blogg vilket kanske gör detta klipp aningen olämpligt, men jag kan verkligen inte låta bli att visa hur kul vi kan ha mellan vardagsbestyren ;) Observera att det är en dräkt (som jag sytt) som Henke-Penke har på sig. Även denna film-snutt är gjord på sniskan av morbror Filip... Jag har ingen aning om man kan vända dem rätt!!

Härliga HALLOWEEN-tradition!

Den årliga traditionen med maskerad-middag med tre-rätters för vår familj, och mormor Evas syskon-familjer. Förberedelserna har varit i full rulle hela veckan...

Omtänksamma lilla Pippi skulle vara sjuksköterska, så till henne sydde jag en liten hätta, akutarmband, målade en liten låd-väska och en termometer...

Vilden Alfred fick vara riddare, och till hans födelsedagspresent-riddar-tröja fick han en hjälm som matchade ihop med hans svärd och sköld.

Sminket på plats... (lite retligt att vi fick åka med tre ärenden genom Tranemo... Stå på parkering och se hur folk kikade in på oss i bilen utklädda som tre små fån... Möttes av både leenden och blängade blickar... Vi tog bara åt oss leendena såklart! Så fina som vi var)

Hos värdparet mormor Eva och morfar Ari, var den fina provdockan inte lika fin som vanligt... Hu...

Sen kom resten av gästerna:

Minstingen Haglund, kuliga kusin-Kalle:

Vackraste kusin-Ellen:

Sötaste kusin-Evelina:

Värsta slaktaren, hemska lillebror-Filip:

Långstrumps-morbror Mats:

Djävuls-Lotta:

Munk-lillebror Kitti:

Mu mu-moster Lena:

(vars dräkt blir hundra gånger roligare när man ser hennes pyttesmå fötter i ko-sockar)

Äckel-päckel Henke:

(Som under sin kappa ha denna dräkten som mamma sytt kropps-strumpan, och jag dekorerat, ingen vet dock det än, därav hans min...)

Vintage-clown Jag:

Dessvärre kröp barnen ur sina kostymer i hettan i lilla huset på prärien efter en kort stund, så de hann inte fotograferas...

Alfred satte sig med lego-backen... Och Adela sorterade ur alla grisar och la i en påse som hon bar runt på till klockan 01 på natten! Sen somnade hon med den i handen i bilen hem...

Sen framåt kvällningen så som de flesta partaj, så antingen spårar de ur eller somnar in... Denna spårade ur i skratt och dans till 01:00!

Klockan är 00.30, Adela hade nattats för länge sen utan resultat... Här svänger hon sina lurviga i köket med partaj-gästerna. Morbror Filip filmar på sniskan!

Tack för i år kära kamrater! Ses till jul, när vi avslöjar tomtelottningen!

Kram allesammans!