Regerings-skifte och 5 års-dag!

Det är kanske inte så konstigt att det dröjer med inläggen när rodret är överlämnat till en "utarbetat" farsgubbe som åker till Willy:s och handlar iklädd EN jobbarsko, röd och sliten med en synlig stålhätta vid tån, och EN svart gympadoja. Inte innan jag gick kring vid kyldisken märkte jag att jag haltade...

...och det är väl den enda ursäkten som behövs för att inte ett ord skrivits här på bloggen sen Helen bad mig ta över då hennes syn är "tillfälligt" nedsatt...

Men nu, here I am, redo att bemästra konsten att skriva i en blogg! Hua!

Alfreds 5-års arla-morgon

Favoritfrukost på sängen med "Ballerina"-kakor (hoppas inte BVC läser vår blogg) och varm chokladmjölk!

Det varnas ju för sms-tumme, men akta så ni inte får DS-arm som jag tycks ha fått... Värst vad jag spänner muskeln i armen när jag fotas -var jag sååå inne i SuperMario??

Alfred fick kanon-presenter, han har lekt väldigt mycket med allt han fick, även lillans syskonpresenter var jättebra!

Kul med presenter som passar dom vuxna barnen med...

Även äldste, och yngste herr Nilsson lekte med Prins Alfreds leksaker -jösses vad lyckat!

Livet är härligt med paket! Här i väntar ett fruktansvärt odjur, vars svans sticker ut ur den stora lådan (under struten). Hon är påhittig hon, den där Gudmor:en Alfred har.

Efter fullspäckat schema med kalasande och firande tyckte Alfred att det var gött att ligga och päääsa en stund på soffan!

FULLT ÖS -MEDVETSLÖS

Grymt stiliga barn, eller hur!?

Och på tal om stilig, kolla in här:

Här poserar lill-killen i sin belöning, Alfred fick åka till våran favorit-leksaksbutik och välja något efter att han lärt sig att somna i sitt eget rum, utan vuxen, under nästan hela sommaren har han kämpat med detta.

En riktig pirat dräkt med ett rejält svärd!

Absolut värt att besöka Tina i Lekisbutiken!

Tack och bock, för titten!

/Pappa Bus

Oj, oj, oj.

Ibland blir allt bara lite för besvärligt, och då finns det inte mycket tid att sitta och "leka" vid datorn, men men, den som väntar på något gott... Här kommer en snabbare-snabb uppdatering av vårt liv senaste tiden, men nytt har hänt sen jag påbörjade detta inlägget så inom kort kommer lite uppdatering på det med! Tack för tålamodet...

Alfred och Adela är si så där 60% ovänner, och 40% världens BFF. De leker, klär ut sig, lagar mat, snickrar, målar, degar osv osv, skrattar och pratar oavbrutet med varann... Det är verkligen underbart som förälder att se!

Och lika underbart som det är -lika förtvivlande är det när kriget rasar. Än en gång är det vår älskade lille Alfred som bekymras av något som går ut över oss alla... Och allt runt om kring, så det är han som krigar... Vi andra som försöker låta bli att hamna i skottlinjen, för att tala bildligt. Det gör så ont i hjärtat, men just nu orkar jag inte ens skriva om det, utan lämnar detta till nästa inlägg.

Och denna fantasi -som barnen har. Otroligt. Adela har ju i ett år försökt skylla mycket på "-de däj hajjajna", som kommer in i vårt hus och har sönder saker, häller tvål i hennes rum, stökar ner osv osv. Om jag får tag i de där hajarna alltså! Så ska jag packa ner dem i en låda, tejpa igen den och ställa längst uppe på vinden -utan vatten! Grr...

Följande bild är från en tidning som mormor satt och läste i...

"-Men det äj ju mojfaj!" (morfar Ari) säger Adela och ler med hela ansiktet! Men vi sa till henne att det är ju sällan han är sååå glad!

Förra söndagen slocknade vår lille grabb efter flera timmars bråk och tårar, och sov nästan 4 timmar mitt på dagen!!! Var säker på att han höll på att bli sjuk, men efter tuppluren var han så glad, go, rolig, snäll och mysig att vi nästan började fundera på om han skulle återgå till att sova mitt på dagen och vara uppe halva natten... Stackarn var helt utslagen mellan Doris och Griseknoen (eller Gjise noen som Adela kallar den...)

När Alfred tar så mycket plats, energi och tid, så passade vi på att ge Adela lite välförtjänad "egen" tid med oss vuxna. Hon och pappa bakade PlayDoh-lera! Och under tiden pratade vi, och funderade tillsammans över livets stora frågor.

Sen ville hon hjälpa pappa att diska, men ibland (alltid) kommer det vatten überalles, diskmedel überalles, skum überalles och ofta går glas eller tallrikar sönder. Hon vill verkligen inte göra så -men ooops, så tappar hon, oooops så spiller hon, stackarn har ärvt sin pappas **klumpighet.

(** klumpighet är kanske fel ord, men oförsiktig är inte heller rätt, slarvig fast omedveten om det, kanske??! Det är sött och charmigt på något vis, för båda skrattar förlåtande över sin åkomma och städar upp utan en sur min, även när det sker för 7:e gången samma dag...)

När lilla Pippi ber pappa om:

"-Liiiiite liiiite", diskmedel och blinkar med sina förtrollande ögonfransar, kan ju inte han säga nej...

Sen blev det stor-bak med PlayDoh!

Men sen skedde det iallafall, efter disk, bak och allt. Pang sa det och ett glas krossades med hjälp av lilla-bus. Och en glas-skärva skar upp hennes två minsta tår och det blödde rejält! (Så mamma fick lägga sig ner efter en ordentlig omplåstring). Men då hade som tur var räddaren-i-nöden vaknat från sin tupplur och svooopade in och tröstade lillasyster. Och följande bilder talar så väl för sig själv och jag kan bara säga: "-Mmmm" och sucka lyckligt när man ser denna sidan av lille killen.

Vad vore livet utan de små liven... Enkelt, ingenting!

Puss å kram

Mamma mu (s)

Advents-pyssel och mys!

Det tog inte många dagar innan den nya vanan satte sig som en benhård tradition hos barnen. Om man är snäll vid avfärd till dagis, så väntar adventskalender-öppning och ett litet paket i julstrumpan vid dagis-hemkomsten.

Julstök och pyssel har börjat, och än så länge njuter vi alla fyra av det. Vi har mycket kvar att tillverka innan helgen, då vi på lusse-dagen ska ta in den gröna granen, för att hinna njuta av den innan den åker ut huvudstupa på nyårsdagen! Pepparkaks-bak, smällkarameller, snöflingor och kristyr med bokmärken bland annat står på pyssel-listan, och sen så klart lite klappar! Åh, så mysigt!

...som vanligt ska allt provsmakas -och färgen var INTE god!

WARNING DON`T TRY THIS AT HOME!

En dag hittade Alfred en riddare i sitt paket i julstrumpan, och den kunde flyga! Wow!

Samma dag fick Adela en... krage?

...en ballerinakjol var det ju! Och nu kan tösabiten dansa, och hoppa obehindrat om kjolen är på!

Mellan paket och pyssel hinns de vanliga beteendet, och de vanliga hyssen med. Det verkar alltid finnas tid för påhitt och jäkelstyg! Eller får man, lilla fröken fräken, sitta och kissa på pottan PÅ bordet???

...men vårt liv är även uppfyllt av mys... Och gos... Och lek...

Vi har fått äran att lära känna en helt ny liten gosse efter operationen. Vi är helt förälskade i den nya lille gubben, och blir dagligen överraskade (och förskräckta över att vi inte stod på oss mer mot sjukvården och såg till att få operation tidigare för uppenbarligen har han lidit av sin åkomma) över hans nya beteende. Vilket tålamod han har fått, istället för att boxa till, eller putta sin syster, suckar han och ber henne om och om igen tills hon ger med sig. Visst kivas de ibland -precis som syskon ska göra -men för det mesta så leker de tillsammans! De pratar, skrattar, sjunger och hittar på allt möjligt, de är vänner. Bästa vänner.

Innan operationen var Alfred så svår, ledsen, trött, arg och intensiv, visst var han mysig och kärleksfull mellan varven, men utbrotten låg och lurade precis under ytan. Nu är han underbar! Han är gullig mot oss alla, ännu mer än innan, sällan så arg, och när han väl blir arg så är det bara en 10:del av utbrotten han hade innan. Och han äter, och äter och äter och säger ofta "-Mmm, vad gott detta är. Vilken krydda har du i, mamma? Du måste vara kock så god mat som du kan laga!"

Och han sover nästan hela nätterna nu, till skillnad från att vakna 5-25 ggr/natt...

Nu har han alla fysiska förutsättningar att kunna möta utmaningar, mot- och medgångar, nu ska bara "vanan" bort, att reagera med att puttas eller liknande, men det klarar han säkert galant med tiden... Han fixar ju det mesta, lill-killen!

Lycka, känner vi, om jag ska sammanfatta kort med ett ord. Lycka!

Idag har jag mått så dåligt, har verkligen gjort själ för uttrycket: "lyset är tänt men det är ingen hemma". Hjärnan har varit på "OFF"-läge men kroppen rört sig maniskt enligt rutin... Så mamma och pappa skulle lämna barnen på dagis, så jag kunde återgå till vågrätt position.

"-Nu får ni skynda er, sa jag till barnen, för snart kommer mormor och morfar och ska skjutsa er till dagis!"

Alfred stannade upp mitt i påklädningen...

"-Menar du mormor och Skalman?" frågade han.

Jag fnissade till, och upprepade "mormor och morfar".

Alfred tittade på mig.

"-Så du menar mormor och Skalman." konstaterade han.

Varifrån detta kom vet jag ej, men kanske är morfar´n som en ät-och-sov-klocka, eller grön i tonen...?

*fniss*

Ha en underbar 2:a advent vecka allesammans!

Kram

familjen Nilsson/Haglund

Lyckad operation!

Japp, nu är halsmandlar och polyper borttagna. Och med det sista ordet: "tagna" är rätt ord att beskriva föräldrarna här hemma. Vilken kille! Vi är tagna av hans mod, av hans tålamod och hans uppförande. Vilken kille... Så stolt man kan vara som mamma när lill-prinsen visar upp en sådan karaktär!

Lite jobbigt var det att vänta -fastande- alla timmar på att operationen skulle bli av, men efter lite lugnande låg han stilla i sängen ner till operationen. Sköterskan satte på "pluppar" på bröstet som skulle mäta hjärtfrekvensen... Hon förklarade för den lullige lille pojken vad hon gjorde.

Han log.

"-D sr u sm t...t... ar" mumlade han och tittade på sitt bröst.

"-Vad sa du Alfred?" frågade sköterskan.

"DeT SeR uT SoM TUTTAR" artikulerade Alfred lika lulligt!

Sen somnade han...

...och då bröt jag som mamma fullständigt ihop. Någon måtta på modet måste det ju vara!

Det jobbigaste var att behöva ha "röret" i armen, det gjorde lite ont när man rörde sig, och försökte måla, pussla osv. Det stora plåstret fick dölja det lilla hålet som blev...

På andra armen fick Alfred en belöning av sjuksköterskan för gott mod -två tatueringar!

"Modig som ett lejon" säger man ju, och Adela köpte just ett gosse-lejon till sin storebror när vi åkte in dagen efter operation för att hämta hem våra pojkar!

I nästan 3 timmar efter operationen sov han, och nästan det första han frågade när han vaknade var om han varit så duktig nu så han fick köpa en leksak.

Ögonen gick i kors, munnen var ihop-knipen och ögonbrynen rynkade. Lite sluddrigt med en ljus, söt, pipig men hes röst sa han:

"Känns som jag har en köttbulle i munnen som åker runt och gör en väg..."

Och leksaken han valde var så klart ett till svärd och tillhörande sköld!

Det har blivit mycket mys dessa dagar... Mycket undantag -som glass till frukost... Festis i valfri mängd, hundar i soffan osv osv... Men det är ju inte ofta man är nyopererad!

Mys mys, puss å kram!

Fyra års kalas den 4:e oktober!

Ja, då var det dags. Att fira den lille piraten, Alfred Nils Bertil Nilsson.

Tre fina annonser fick vi klistra in i vårt "minnes-album".

Tårtan bakades... Vilken sort?

I sin sprillans nya riddardräkt fick lillen blåsa ut ljusen och önska sig något...

Adela vet hur man behandlar sina gäster... Se upp, farbror Stefan!

I köket var det för mörkt för att få bra foto, men fiskedammen blev bråkig och lurig med pappan bakom dammfästet!

Med mini-kusinen på plats blev det puss-å-kram-kalas med :)

Efter två stora bitar tårta i magen, åkte alla gäster hem, och då slank en stor bit till ner i den lilla magen... I den bråkiga lilla magen... Inte ett utbrott på 2 veckor, så var det dags både före, under och efter kalaset igen, lite mycket blev det för lillemannen...

Den nya sjörövarklockan hamnade på foten...

Soffbordet blev hopptorn... och sen spårade busungarna ur! Whiiii!

Efter ett par timmar lugnade de ner sig och kunde somna, nöjda med dagen. Efterkloka som vi är så vet vi exakt vad som gick fel under dagen och vi får kämpa med att motverka det till nästa kalas. Tack alla ni som kom med fin-fina presenter, allt var verkligen kanonbra! Och det lekt febrilt med allt! Nu fortsätter livet i 120, som vanligt och det är bara att hänga med!