SUCCÈ!

Alfred knäckte "koden" sista dagen på semestern på Öland. Medan alla vuxna (farmor, farfar, mamma och pappa) ljudar i mun på varann skriver Alfred bokstav efter bokstav och bildar sitt första egenskrivna ord/namn. "ERIK SADE". Den stora idolen (Eric Saade)

Lyckan blev så total!

Den bubblade genom hela lille Alfred så han fick göra ett par äro-varv mitt i all uppståndelse.

...och oftast är det någon annans påhitt som hamnar i centrum, men denna gången fick lillan vara åskådare. En uttråkad sådan:

Sen var det dags för hemfärd. Och den startade med en lunch med farmor och farfar vid hamnen. Det var så fint och mysigt att vi kunnat sitta kvar där hela dagen...

Men solen gick i moln, och efter en isglass i magen så blev det kallt... Inte ens om man drog upp byxorna över hela magen blev det varmare...

...men sen lyste solen igenom igen och Öland blev åter så underbart som bara Öland kan vara...

Innan vi drog från byn så gjorde vi ett besök hos fina Lollo, som hade sällskap av två små kattungar. Kan semestern få ett sötare avslut?! Än kattunge-mys?

Stoppet vi gjorde härnäst på vår hemfärd var Gårdby café.

Lovely!!!

Efter en ljuvlig och barnvänlig fika-stund i Gårdby så åkte vi vidare med högre blodsocker-nivå neråt på Öland, mot vårt nästa stopp...

...som avslutade vår tripp på hemvägen till

CIRKUS OLYMPIA

Mörbylånga, Öland.

"-E´hon inte lok?!" (betyder: "är hon inte klok?")

utbrister Adela gång på gång när cirkusballerinan snurrar gungandes runt en stång...

När ballerinan ska göra sitt avslutande nummer och snurrar upp och ned på huvudet på stången -med benen utvikta år sidorna börjar vår lilla prinsessa skratta bubblandes. Först försöker hon hålla inne sitt skratt -men sen pärlar det ur henne som skakad sockerdricka, hejdlöst fnissar hon och ropar:

"-Man sej hennes lumpa!!!" (betyder på Adela-språk "Man ser hennes rumpa").

Ja, vilket äventyr!

Tack snälla farmor och farfar för en underbar tid med er i stugan.

Vi längtar redan till nästa år...

Puss och kram

Kristina dagen

flickorna i familjens namnsdag

och Adelas dop dag

infaller idag den 24 juli!

Och eftersom det bara är två av alla deltagare av denna bemärkelse-dag som jag inte skulle få skäll av genom att publicera bilder på, så väljer jag den yngsta, och den äldsta:

Adela och Ulla.

(Adela är ju något av en kändis på just denna bloggen, och gamle-mor Ulla har inget internet så hon kan ens se att hon medverkar... hysch, hysch...)

Men såklart även hjärtligt grattis till Eva, Ebba och mig!

(Har jag glömt någon ber jag om ursäkt)

Hoppas det blir tårta till er alla.

Vem vet vad?

Vad vet vem?

Oj oj, han är grym på att spela spel den lille vinnarskallen! (Och då menar jag inte Henrik, som däremot börjar bli en GOD FÖRLORARE, så spelen är lika lärorika för honom som för Alfred -för visst handlar det om att DELTA inte att VINNA, eller hur Nilsson´s???)

Solen kom på besök, och vi tog en tur till Månstads lekplats...

Vi = jag, mamma och lilla Adela!

...morfar och Alfred kom cyklandes (från Kårrebo till Månstad), första turen för i år.

För han har tagit studenten...!!!

Ja, då var det äntligen dags. Efter ett fruktansvärt år i stan, och efter 3 fantastiska år i Tranemo får han äntligen ta studenten, vår älskade lille-Fille! Presenten han fick var en upplevelse -att köra Rally i Göteborg, men då måste han först ta körkortet. (som nästan är klart, och har varit lääääänge läääänge...)

Jag bakade tårtor hela dagen före, la mellan och ställde ut över natten på kylning, under tårtkupa, och under kartong... Men föga hjälpte det:

Tårtan var mer eller mindre spårlöst borta -endast en pytte-smula kvar på brickan... Lådan vält och först trodde jag att Henrik spelade ett spratt med mig och hade gömt den... Men då såg jag alla spår. (Och inte ens Henrik är så påhittig att han skulle kasta runt fågelskit för att få sitt spratt att se verkligt ut...) Då gick det upp för mig. Den var borta!!! Filips ena tårta! Uppäten och utsketen, för att tala klarspråk.

Oj oj, här står hon. Den övergivna mamman... Nu är barnen vuxna. Småbarns-åren är över ;)

Efter en tripp till Ica, och inhandlande av färdigköpt botten och ny fyllning så slängde jag ihop en godis och maräng-tårta.

Tårtorna blev uppskattade, och lillebror såg så nöjd ut på sin stora dag.

Och han var inte den enda som var nöjd denna dagen! Härligt!

Tack för idag!

Tallbacka-flocken

HIPP HIPP HURRA, för lilla Pippi idag!

Vår älskade sötaste lilla prinsessa fyller idag, den 12 april, hela 3 år!

(Visst kan hon se ut som en liten prinsessa, men den härliga insidan gör sig mer rätt på nedanstående bild tror jag)

Lördagen den 10 april hölls det kalas här på Furuvägens Tallbacka...

Ballonger i rosa nyanser, så klart, och massor av fin-fina presenter!

My little pony:s, hemmastickad kofta med tillhörande mössa som matchade presenten från Kapp Ahls vintage serie, Ingrid-böcker, en söt gris-portmonä, fe-vingar med trollspö, och fina tillbehör till hennes nya kök. (som syns senare i inlägget) Hon fick även fina målarböcker och lite annat sött som jag säkert glömt nämna...

...och allt blev lite överväldigande, och huvudpersonen för dagen somnade på soffan vid 17.30...

Då passade storebror som varit såååå nyfiken på alla hennes fina presenter (trots att nästan alla snälla gästerna hade med sig syskonpresenter -vilket uppskattas enormt!!!) Så när födelsedagsbarnet somnat testade han allt, och lekte med allt...

"-Mamma, sluta, ta inte kort på mig!" utbrast han när han såg att jag fotade honom med rosa vingar... Det är ju inte "grabbigt" direkt, och det märks på åldern att sådant med färger för killar och tjejer spelar stor roll vid 4 års ålder.

Och nöjd lekte Adela i sitt älskade rum, med sina nya saker. Hon dukade fint på bordet till sig, dockan Ida och gamlemormor Ulla. Hon trivs så på sitt rum, hon älskar sitt kök, leker där varje dag, dukar, matar, städar och plockar... Ändå är det inte riktigt klart än, men det gör inte henne något alls. Härligt!

Ja, tänk vad tiden går.

Tänk att hon överlevde, den lilla skruttan...

För 3 år sen var hennes vardag oviss, men hon hade livet i behåll. Något som vi länge fick kämpa för...

Och vad vore vårt liv utan hennes skratt, bus, spill, trill, lockar, söta ögon och ständiga prat?

Så tomt så jag vill inte ens tänka tanken.

Lilla Pippi.

Du är verkligen speciell, älskvärd och underbar på alla sätt och vis. Jag känner mig varje dag lycklig lottad över att ha dig i vår närhet, och inte en dag går förbi utan att jag är tacksam för att "någon" vakade vid vår sida alla de hemska, långa dagar, nätter, veckor och månader som vi tillbringade tillsammans på sjukhus när du fortfarande låg i min mage.

Alla tankar vi delade, all styrka och kärlek du gav mig redan då, fick mig att orka hålla ut, och för det är vi evigt sammankopplade på ett speciellt vis.

Jag beundrar dig, och älskar dig, min egna lilla Pippi.

Puss från mamma

Övernattning hos mormor och morfar!
Japp, på fredagsmorgonen blev småttingarna hämtade till Månstad för övernattning, inte bara en... Utan två nätter! (Men andra natten kom vi föräldrar och gjorde dem sällskap... En natt går bra utan små, men vid två -där går gränsen tycker både mamma, pappa och barn!)

På väg i bilen hade mormor sagt:
"-Tänk, nu ska ni sova hos oss två nätter!" "-Oh my God!" utbrast Alfred.

Och när vi ser en bild på morfar -åkandes "snowboard-pulka" ner för den långa backen som leder ner på isen så förstår vi ju uttrycket.

*Brr*
Snö och kallt, men oj vad kul att vara ute och leka!

Alfred kämpade och kämpade upp för den långa backen, med alla tänkbara färdmedel...

Adela tog sig gärna an markservicen för att underlätta för gamle morfar lite grann.

Snart bär det av i svischande fart ner för backen!

Uppvärmning i soffan med legot under konstruktion, film på TV:n och rosiga kinder...

Hmm... Undrar vem lillan har suttit och iakttagit in action?! Kan det vara sin mormor? Som med glasögon på försöker pilla med sin maskin, och ibland får glasögonen åka upp på huvudet och lägga ögonen ända inpå skruven och pilla på.

Tack för den här mysiga helgen, då vi firade lilla-jul, och för första gången provade en julklapps-lek som slutade med både skratt, nästan slagsmål och tårar, och skratt igen!
Nu är vi alla mätta, och belåtna av varandras sällskap och vintervädret och redo för en ny vecka med vardaglig vardag.

Kram
familjen på Tallbacka
(som högst tillfälligt flyttat till Månstad)