Vem vet vad?
Vad vet vem?
Oj oj, han är grym på att spela spel den lille vinnarskallen! (Och då menar jag inte Henrik, som däremot börjar bli en GOD FÖRLORARE, så spelen är lika lärorika för honom som för Alfred -för visst handlar det om att DELTA inte att VINNA, eller hur Nilsson´s???)
Solen kom på besök, och vi tog en tur till Månstads lekplats...
Vi = jag, mamma och lilla Adela!
...morfar och Alfred kom cyklandes (från Kårrebo till Månstad), första turen för i år.
För han har tagit studenten...!!!
Ja, då var det äntligen dags. Efter ett fruktansvärt år i stan, och efter 3 fantastiska år i Tranemo får han äntligen ta studenten, vår älskade lille-Fille! Presenten han fick var en upplevelse -att köra Rally i Göteborg, men då måste han först ta körkortet. (som nästan är klart, och har varit lääääänge läääänge...)
Jag bakade tårtor hela dagen före, la mellan och ställde ut över natten på kylning, under tårtkupa, och under kartong... Men föga hjälpte det:
Tårtan var mer eller mindre spårlöst borta -endast en pytte-smula kvar på brickan... Lådan vält och först trodde jag att Henrik spelade ett spratt med mig och hade gömt den... Men då såg jag alla spår. (Och inte ens Henrik är så påhittig att han skulle kasta runt fågelskit för att få sitt spratt att se verkligt ut...) Då gick det upp för mig. Den var borta!!! Filips ena tårta! Uppäten och utsketen, för att tala klarspråk.
Oj oj, här står hon. Den övergivna mamman... Nu är barnen vuxna. Småbarns-åren är över ;)
Efter en tripp till Ica, och inhandlande av färdigköpt botten och ny fyllning så slängde jag ihop en godis och maräng-tårta.
Tårtorna blev uppskattade, och lillebror såg så nöjd ut på sin stora dag.
Och han var inte den enda som var nöjd denna dagen! Härligt!
Tack för idag!
Tallbacka-flocken
