Lyckad operation!

Japp, nu är halsmandlar och polyper borttagna. Och med det sista ordet: "tagna" är rätt ord att beskriva föräldrarna här hemma. Vilken kille! Vi är tagna av hans mod, av hans tålamod och hans uppförande. Vilken kille... Så stolt man kan vara som mamma när lill-prinsen visar upp en sådan karaktär!

Lite jobbigt var det att vänta -fastande- alla timmar på att operationen skulle bli av, men efter lite lugnande låg han stilla i sängen ner till operationen. Sköterskan satte på "pluppar" på bröstet som skulle mäta hjärtfrekvensen... Hon förklarade för den lullige lille pojken vad hon gjorde.

Han log.

"-D sr u sm t...t... ar" mumlade han och tittade på sitt bröst.

"-Vad sa du Alfred?" frågade sköterskan.

"DeT SeR uT SoM TUTTAR" artikulerade Alfred lika lulligt!

Sen somnade han...

...och då bröt jag som mamma fullständigt ihop. Någon måtta på modet måste det ju vara!

Det jobbigaste var att behöva ha "röret" i armen, det gjorde lite ont när man rörde sig, och försökte måla, pussla osv. Det stora plåstret fick dölja det lilla hålet som blev...

På andra armen fick Alfred en belöning av sjuksköterskan för gott mod -två tatueringar!

"Modig som ett lejon" säger man ju, och Adela köpte just ett gosse-lejon till sin storebror när vi åkte in dagen efter operation för att hämta hem våra pojkar!

I nästan 3 timmar efter operationen sov han, och nästan det första han frågade när han vaknade var om han varit så duktig nu så han fick köpa en leksak.

Ögonen gick i kors, munnen var ihop-knipen och ögonbrynen rynkade. Lite sluddrigt med en ljus, söt, pipig men hes röst sa han:

"Känns som jag har en köttbulle i munnen som åker runt och gör en väg..."

Och leksaken han valde var så klart ett till svärd och tillhörande sköld!

Det har blivit mycket mys dessa dagar... Mycket undantag -som glass till frukost... Festis i valfri mängd, hundar i soffan osv osv... Men det är ju inte ofta man är nyopererad!

Mys mys, puss å kram!