tisdag 8 september 2009

Hösten nalkas...
...och det är dags att plocka fram alla gosiga filtar, spendera tid på film och lägga in ved så det går att tända en brasa de kyligare dagarna, eller på morgonkvisten på helg-mornarna... Nu är det snart mys-hetens årstid på hög nivå!


Men det behövs ju ändå mycket syre, aktivitet, bus och utelek, annars kan man ju helt tappa hoppet, eller förståndet, som Alfred verkar ha gjort på kortet nedan...


Liseberg!
Så här på sensommaren åkte vi till den stora staden Göteborg, det var långt att åka, men tålmodigt väntade vi då vi visste att det var äntligen dags för Liseberg! Mammas favorit Erik Segerstedt var där och uppträdde med E.M.D, men hon fick inte träffa honom... Solen sken och det var varmt och skönt! Kompis-Fanny med familj mötte oss där och vi höll sällskap i folkmassorna som trängdes vid alla karuseller! Tyvärr, togs ingen kamera med, så inga bilder kan bjudas... Ledsna för det!

Stackars lilla Adela blev stoppad vid "Kaffekopparna", hon var ca 5 cm för kort för nästan alla karuseller, hon tyckte inte det var så kul... Hon tyckte inte om sockervadden heller, hon var rädd för de stora gröna kaninerna, hon hade tråkigt vid all väntan när de större barnen åkte och inte hon fick, och hon tyckte karusell-värden var dum som sa NEJ till henne, trots att småbarn som verkade yngre, fast längre kom in till åk-attraktionen... Hoppas hoppfullt att hon vuxit till 90 cm nästa sommar!


Alfred hade lite svårt med allt folk, och långa köer, hans öron var nog stoppade med bomull för de funkade bara ibland... Han och Fanny kunde åka det mesta, "Radiobilarna" var absoluta favoriten. Sockervadden var mumsig, kaninerna roliga och allt kill i magen var bättre än väntat! På väg hem, strax utanför Götet så frågade jag honom om han haft kul idag...

"Det har varit jättekul. Men jag tyckte det var jättejobbigt också. Jag måste åka med en vän som jag inte kände i flygplanet, och det ville inte jag. Jag ville åka med min vän Fanny, men jag fick åka med en annan kille, en vän som jag inte kände..." svarade han.

Sen slöt han ögonen och somnade som en liten trött sten... Stackarn, det är inte lätt. Han har ju som bekant svårt för folksamlingar så dagen hade ju varit ganska väntad med dåligt humör, men vi hade hoppats att karusell-åkningen hade vägt upp det hela... Det tror jag att bara Radiobilarna gjorde! 3 gånger i rad stod han tålmodigt i kö för att få åka om!

Längtar redan till nästa år, när de är lite större, kan åka mer och kanske har övat upp en gnutta bättre tålamod. Varning alla gröna hoppisar -vi återkommer!



Vår alldeles egna lilla Chipp-N´-dale!
Ja, vår lilla cowboy leker rövare, räddar prinsessa, svingar svärd och binder fast sina banditer och skurkar här hemma, ingen går säker från lasso-ögla eller svärd-stick här inte! Här iklädd enbart de viktigaste accessoarerna antar han alla krig, utmaningar och lekar, en salig blandning mellan Robin Hood och sjörövarna i Pippi Långstrump... (Och faster Sara lyckades fånga Valpens svans i lassot när hon lekte här senast! Tack för besöket, förresten!)


"-Där är du ju."
"-Här är jag inte!" citerar Alfred från Pippi Långstrump på de sju haven-filmen och cirkulerar med svärdet mot oss som Pippi Långstrump gör... Sen ska det fäktas, och det är inte alltid rättvisa svärd motståndaren får, ibland en smörkniv, och ibland ett skohorn!


Sen tycker Alfred att kompisen Doris ska få bli en cowboy-hund, och hon får äran att prova hatten... Och hon verkar gilla mörkret där inne, hon blev trött och gäspade när hon haft den på sig en stund. Roligare hund får man leta efter :)

*gäsp*

Varje gång vi går från bilen plockar Adela med sin något äpple in och tuggar i sig... De är alldeles underbart goda! Lite sura och spröda...

På tal om "underbart" och "gott", som äpplena, så är det ord som går att beskriva lillan bra med också. Idag på kusin Ludwig´s kalas hittade hon en korg med djur... Morbror Filip plockade upp ett djur i sänder och frågade henne om hon visste vilket djur det var:

"-Vilket djur är det här?" sa han och plockade upp en höna.
"-Höna", svarade hon. Lika så med gåsen...
"Vilket är detta då?" fortsatte han och la fram en groda framför henne.
"Mall-groda" svarade hon.

Ja, vid 2 års ålder är det banne i mig inte lätt att skilja på alla grodor... Ibland blir de prinsar, ibland är det mall-grodor på Junibacken, ibland bara vanliga. Får väl hoppas att hon lärt sig det när det i 7:an är dags att leka operation på biologin!



En upptäckt är upptäckt!
Nu vet jag varför barnen avgudar sin mormor -titta här vad de får göra när hon är i närheten! Hmm... Baja baja, man får inte vara i fönstret! Det måste vara underbart att få vara mormor, och kunna låta barnen göra eller få lite mer än vad som är tillåtet som förälder. Längtar till ålderns höst när det är min tur att lämna skrikiga, bråkiga barn, och få små änglar utan trots som jag kan skämma bort så mycket jag vill! Men än är det länge kvar -och Henrik: våga inte kommentera det jag nyss skrev nu -jag är inte sååå gammal än! Inte ens 30! Än...

2 kommentarer:

  1. Ja, det ÄR underbart att vara mormor. Det är en titel jag stoltserar med, ska ni veta!!

    SvaraRadera
  2. Ja tänka va stora våra barn har blivit,nästa gång e det Kasper som får vänta å vänta i kaninland ;-)

    //T

    SvaraRadera