Underbar utflykt!

Vi avslutade denna sensommar-helgen på Borås Zoo. Innan vi antog parken hade vi picknick på Burger King-snabbmat på en cement-klump vid Åhaga. Det låter kanske inte som den mest lyxiga picknicken, men det var faktiskt väldigt mysigt, tills vi höll på att förfrysa allihopa av den kalla vinden...

Direkt när vi kom in på djurparken, plockade Alfred upp sin medhavda plånbok, fylld med silvermynt, sparade från gammel-Åke, och morfar... 30 små silvermynt stoppade han ner i betal-automaten vid ponnyridningen... Ingen kö, och vips satt han på hästryggen. Adela fick stå kvar på avsatsen och vänta på sin tur... Hon fick också köpa en biljett i automaten.

Nej, det är inte på älgen man ska rida... På en liten ponny! Alfred sa efter turen:

"-Bamse (ponnyn på Öland) är bättre för det går så fort när man travar på honom, han är en travare-häst".

Solen sken och det var näst intill vindstilla när vi var inne bland djuren.

Herr Trumpet står och visar sin ståtliga snabel för publiken, alldeles intill staketet och vägen som går förbi savannen.

På savannen bor också giraffer, zebror och andra vilda djur...

"-Titt ut, fru Långhals!"

Oj, vad långa deras halsar är, de når nästan ända upp till himmelen!

Djur i all ära, men stenarna mitt i den lilla skogs-oasen mellan ap-huset och savannen var så spännande och rolig! Alfred klättrade snabb som en tiger upp för de stora stenarna och röt väl uppe på toppen!

Adela gnällde aningen över att vara för liten för att klättra upp på en av de stora stenarna, men med lite peppning så började hon bestigningen...

Stolt som en... liten lärka... kvittrade hon lite på toppen innan hon röt till och började leka tiger hon med...

Där kröp de, rytande och lekandes som de mest underbara barn de kan vara när de är som bäst! Vi fick en paus, jag och Henrik, andas, se på varann, sitta... Underbart!

Dessa små tigrar åt löv... Vegetarian-tigrar från Limmared, på tillfällig vistelse i storstaden Borås.

Men det var svårt att tugga när den beska smaken spred sig i munnen, blä!

Lillan som härmade ledar-tigern, tyckte inte heller om löven...

Tiger-leken smittade av sig... Och innan det spårade ur och Henke också skulle krypa runt där i dungen, så fick jag kalla in dem alla och åka hemåt...

De underbara två små barnen sprang hela vägen ner för backarna, duktiga!

Men någonstans på vägen till parkeringen förvandlades de två änglarna till en ängel... Och en liten jäkel. Av någon anledning så uppskattar jag ändå att lille-man uppför sig offentligt och får sina helv*etes-utbrott när inte fullt så många ser och hör. Men när i all världen ska de hemska utbrotten upphöra??? Hur många till orkar vi? Hur många till orkar lille-man? Och varför, varför, varför?

Men summa summarum fick vi en kanondag tillsammans trots det mindre mysiga slutet på parkeringen!