Vågar man säga:

Välkommen sommar!?!!

Förr förra helgen hade vi celebert besök, en av de första varma dagarna vi fått på ett par veckor! Besöket bestod av vår alldeles egna gullunge till gudbarn: lille August, och hans mamma och pappa, så klart. Han var här och lekte i försommarvärmen...

Farbror Henriks fina gräsmatta (?) killade mot de bara benen när lilleman förflyttade sig på alla fyra runt i trädgården. Men det svalkade nog lite gott också!

...och drack vatten gjorde både lille A och våra små A:isar!

För det var klibbigt varmt... Så skönt...

Största A hade lite svårt att bestämma sig vilken mugg han ville ha, tog därför båda och provade. Jo, för visst är det så, att som tråkig vuxen tänker/säger man gärna:

"-Ta en bara, de är ju likadana..."

Men så ÄR det inte! Den blå färgen kan skifta från mugg till mugg. Gubbarna på kan se olika snälla eller elaka ut... En bulle kan se ut att ha rätt form på sina pärlsocker och just den godisbiten såg ut som den allra allra bästa -jämfört med de andra som är kvar i skålen...

Bara för att vi tråkiga vuxna förlorat förmågan att se skillnaderna, och i våran värld är det bara samma lika -behöver ju barnen inte kastas in i den trista verklighet vi ser... Varför inte låta dem vända och vrida, och sen bli nöjda med sitt val -eftersom de valde just den bästa!

-Ja, å min mamma gillaj josa! Det är vålan favojit fäjj! säger Pippi glatt till folk.

Ja, och visst ÄLSKAR vi rosa! Tur vi är två tjejer här hemma så vi kan få in lite rosa i vårt vita hem! Tur inte pojkarna har något emot varken oss eller färgen -för är vi glada -är de glada!

Vargen äter upp prinsessan

en uppsättning i handdocks-teater som utspelade sig härom dagen i trappan hemma på Tallbacka.

Men oj oj, när vargen skulle börja bita prinsessan smakade hon så gott, och tyckte hon var så söt, så han bara slickade och pussade henne istället!

Vilken tur, att vi fick ha vår lilla prinsessa kvar -så hon inte slutade som vargmat!

Sen kom det hem två mini-brandmän från dagis en dag. Lika i sina två röda plasthattar, men ack så olika. Alfred vågade inte kliva in i brandbilen, han vågade inte ta och röra på något -men hemma var han en modig brandman som hjälpte oss i kampen mot elden som härjade i hela huset med hjälp av sin vattenslang (dammsugarslangen)...

Medan lillan hade klättrat upp och pillat på allt i brandbilen -och vägrat gå ur den! Men hemma sen i kampen mot branden stod hon mest och tittade och aktade sig när elden kom fräsandes mot oss. Sen åktes de racerbrandbilar (Bobby cars) runtom i huset och på tomten, tutandes, sprutandes och lekandes hela kvällen. Där fick allt brandmännen bra betyg -det blev en minnesvärd dag för de små.

Ha en solig försommar alla nära och kära!

With love.

familjen på Tallbacka

A*A*H*H