Vinterbus-hälsningar!

Så här med semester i mellandagarna, och lov från dagis så finns det massor med tid för lek... och mys!

Som tur är finns det vit underbar snö ute på marken och det kittlar i allas barnasinne när pulkan ska fram, och snön gömmer gräset på backen. Tur att de nya stjärtlapparna passar lika bra under föräldrarnas stussar, som småttingarnas.

Måste ju smaka på snön med... Blä...

Adela sitter själv på den nya dubbel-barns-(+pappa)-racer-pulkan... Den lilla stunden hon orkade vara ute, hon är så hängig och orkar inte långa stunder... Berättar mer om det senare... Alfred och pappa passar på att ha snöbollskrig när töserna går in efter en stund ute i backen.

Efter en stund på soffan inne ensamma, kom pojkarna in och då hade vilan kommit till sin rätt, och Adela orkade vara med storebror och leka!

Och som de leker... och låtsas... det är underbart att höra dem, och vi håller på för fulla hus att renovera deras rum uppe så vi lockar dem till mer lek, mer utrymme, kittlar fantasin och kanske mindre kiv stundtals när vi alla slipper trängas på en våning, utan kan utnyttja vårt andra plan av huset med.

Denna gången blev det "Riddaren-ska-rädda-sin-prinsessa-från-draken-lek". Den är poppis!

"Prinsessan på fj...ärten" (hon har en burk med "prutt-lera" som heter så "prinsessan på fjärten", den har hon underhåller sig själv med i sin långa väntan på räddning, *prutt, prutt* låter den från den sötaste lilla sessans burk) sitter och väntar på sin riddare...

Nu skymtas han i fönstret...

...den tappre riddaren kommer till undsättning!

Som "snipp snapp snut, så var sagan slut" så tar riddaren av sig hjälmen och kysser sin prinsessa som glatt och troget delar ut en puss!

Ja, då var jobbet avklarat. Prinsessan är i säkerhet, iallafall från draken, från sig själv kan hon inte räddas den lilla trillan...

"-Vad ska vi nu leka? undrar Alfred, det är ju så länge till nästa gång Tomten kommer med nya leksaker!?"

(den tappre riddarens prutt-burk heter "smyg-fis", bara så ni vet!)

Våra håriga små monster... (Inte spindlarna i källaren, utan hundarna...) är inte lika förtjusta i vintern som vi är... Vyerna går bara att avnjuta genom fönstret där de sitter och drömmer sig bort till stora sommarängar där man kan springa utan att få kall snö på tassarna.

Någon grad och snö fungerar, men när det ligger och svirar runt 10 minus kan inte de små nakna vara ute mer än "på rast" och man kan se deras "ut-längtan" efter långa promenader växer i själen... Snart, små rackare! Snart är det vår igen...

Tack till "min familj" som kom och gratulerade mig på min födelsedag, jag är så nöjd med alla mina presenter, det blev många fullträffar, det märks att ni alla känner mig. Och tack älskade små gose-barn för de fina teckningarna jag fick när ni serverade frukost på sängen på min 28 års dag! Och tack fantastiske Henke, min hjälte, även om jag inte fick någon present så lever jag fortfarande på lyckan av den bästa julklappen, och lyckan över att ha "vunnit" ditt hjärta.

28?! Härligt!

Tänk vilken kris jag haft, panik över att snart fylla 30 år, att jag med min "trötta-knakiga-smått-krympta-hjärna" som fortfarande verkar lida av havandeskapsförgiftning, räknat fel och trott att jag fyllde 29 nu! Har till och med skrivit det i min kalender! Så nu är jag överlycklig över att "bara vara" 28! Ett år extra innan 30-strecket fick jag helt plötsligt!

Så ni som svarar på frågan: "Hur mår Helen nu för tiden?" svarar ni "bra" så ljuger ni! Och detta är bara ett av alla de bevis i mängden jag har mot mig själv!

Vinterbus och massa mys, från oss alla, till er alla!

Hjärtliga kramar

familjen på Tallbacka