Advents-pyssel och mys!

Det tog inte många dagar innan den nya vanan satte sig som en benhård tradition hos barnen. Om man är snäll vid avfärd till dagis, så väntar adventskalender-öppning och ett litet paket i julstrumpan vid dagis-hemkomsten.

Julstök och pyssel har börjat, och än så länge njuter vi alla fyra av det. Vi har mycket kvar att tillverka innan helgen, då vi på lusse-dagen ska ta in den gröna granen, för att hinna njuta av den innan den åker ut huvudstupa på nyårsdagen! Pepparkaks-bak, smällkarameller, snöflingor och kristyr med bokmärken bland annat står på pyssel-listan, och sen så klart lite klappar! Åh, så mysigt!

...som vanligt ska allt provsmakas -och färgen var INTE god!

WARNING DON`T TRY THIS AT HOME!

En dag hittade Alfred en riddare i sitt paket i julstrumpan, och den kunde flyga! Wow!

Samma dag fick Adela en... krage?

...en ballerinakjol var det ju! Och nu kan tösabiten dansa, och hoppa obehindrat om kjolen är på!

Mellan paket och pyssel hinns de vanliga beteendet, och de vanliga hyssen med. Det verkar alltid finnas tid för påhitt och jäkelstyg! Eller får man, lilla fröken fräken, sitta och kissa på pottan PÅ bordet???

...men vårt liv är även uppfyllt av mys... Och gos... Och lek...

Vi har fått äran att lära känna en helt ny liten gosse efter operationen. Vi är helt förälskade i den nya lille gubben, och blir dagligen överraskade (och förskräckta över att vi inte stod på oss mer mot sjukvården och såg till att få operation tidigare för uppenbarligen har han lidit av sin åkomma) över hans nya beteende. Vilket tålamod han har fått, istället för att boxa till, eller putta sin syster, suckar han och ber henne om och om igen tills hon ger med sig. Visst kivas de ibland -precis som syskon ska göra -men för det mesta så leker de tillsammans! De pratar, skrattar, sjunger och hittar på allt möjligt, de är vänner. Bästa vänner.

Innan operationen var Alfred så svår, ledsen, trött, arg och intensiv, visst var han mysig och kärleksfull mellan varven, men utbrotten låg och lurade precis under ytan. Nu är han underbar! Han är gullig mot oss alla, ännu mer än innan, sällan så arg, och när han väl blir arg så är det bara en 10:del av utbrotten han hade innan. Och han äter, och äter och äter och säger ofta "-Mmm, vad gott detta är. Vilken krydda har du i, mamma? Du måste vara kock så god mat som du kan laga!"

Och han sover nästan hela nätterna nu, till skillnad från att vakna 5-25 ggr/natt...

Nu har han alla fysiska förutsättningar att kunna möta utmaningar, mot- och medgångar, nu ska bara "vanan" bort, att reagera med att puttas eller liknande, men det klarar han säkert galant med tiden... Han fixar ju det mesta, lill-killen!

Lycka, känner vi, om jag ska sammanfatta kort med ett ord. Lycka!

Idag har jag mått så dåligt, har verkligen gjort själ för uttrycket: "lyset är tänt men det är ingen hemma". Hjärnan har varit på "OFF"-läge men kroppen rört sig maniskt enligt rutin... Så mamma och pappa skulle lämna barnen på dagis, så jag kunde återgå till vågrätt position.

"-Nu får ni skynda er, sa jag till barnen, för snart kommer mormor och morfar och ska skjutsa er till dagis!"

Alfred stannade upp mitt i påklädningen...

"-Menar du mormor och Skalman?" frågade han.

Jag fnissade till, och upprepade "mormor och morfar".

Alfred tittade på mig.

"-Så du menar mormor och Skalman." konstaterade han.

Varifrån detta kom vet jag ej, men kanske är morfar´n som en ät-och-sov-klocka, eller grön i tonen...?

*fniss*

Ha en underbar 2:a advent vecka allesammans!

Kram

familjen Nilsson/Haglund