Himmel och pannkaka!

Nu har vårt nya bredband krånglat lite och jag har inte kunnat lägga in detta förrän nu några dagar efter, men så här var det:

I måndags mitt i middagen så avbröt Alfred sitt ätande och sa att han var tvungen att måla lite om han skulle orka äta mer. Med alla raseri-utbrott och vansinnes-stunder senaste tiden så har vi börjat välja våra bråk, så svaret från oss blev att om han fick måla lite så fick han lova att äta mer sen... 

(Både mat-problem, sömn-problem och all ilska rotar med största sannolikhet från den täta halsen, sa doktorn. Ska bli underbart med operationen i höst för att se om hans liv kan bli enklare... Får man sova bättre mår man bättre och blir gladare, orkar man äta är man piggare och orkar ta itu med alla intryck -det går hand i hand liksom.)

Jo, tillbaka till måndagens upptäckt.

Eftersom han inte gärna äter så gör vi det mesta just nu för att få ner maten så han orkar dagarna!

Fram med papper och penna -och den härliga lilla ungen skriver sitt namn!!!!

"-Pappa, står det ALFRED här?" frågade han.

"-JA!!!! Det står Alfred! 

Visst är det lite snett, vint och spegelvänt -men ändå! Alla bokstäver i rätt ordning, och rätt utförda! Vilket stolt bubbel-rus det gick genom hela kroppen hela kvällen sen!

På dagis hade han övat mycket på att skriva, fast på egen hand sa fröken, och hemma har vi inte övat särskilt mycket heller. Sedan i måndags har prinsen haft ett strålande humör och varit lugnare -kanske har han varit frustrerad över att vilja kunna skriva, men inte kunnat? Hur som helst så har jag vuxit från dryga 1,5 meter till 3 meter -stolt mamma!