Knas-Fabbe-farfars far...

...är i trotsåldern (den hemska 4 års trotsen som är så omtalad), eller om det är omställningen med dagis-avdelningsbytet eller vad det nu kan vara som spökar i vår sons värld. Men något spökar -för han är inte alls sig lik. Stundtals är han så arg, ledsen och vidrig, rent ut sagt. Panik-skriker, slåss, kastar saker, gör illa och sönder, förstör och spottar -och nästa stund är han alldeles alldeles...UNDERBAR! Glad, sprallig, påhittig, pratig, lycklig och busig, så där som bara vår bästa Alfred kan vara.

Adela hamnar tyvärr i kläm vid vredesutbrotten. Ofta hamnar hon mitt i skottlossningen för då blir vi som mest arga! Men lilla dockan börjar få små horn i pannan hon med -inte lika ofta som storebror, inte lika stora och våldsamma protester -utan lillan blir mest sur. Underläppen putar och hon går undan och sätter sig i ett hörn tills det sura rinner av henne... Lilla 2-års trotsen är på intåg, sakta men säkert.

När Alfred var redig och hjälpte till med hushålls-sysslor så tröttnade Adela och ville åka till mormor och morfar. Hon packade sina favorit grejer och skulle ge sig iväg, "-sjyns mojjon". Och sen gick hon...

Men hon kom inte så långt, på trappen strax utanför hade regnet bildat en liten vatten-pöl och hennes planerade resa var som bortblåst! Nu skulle det stampas vatten!

PLASK PLASK!