Hej å hopp!

Nu när vi äntligen har fått varsitt paraply kan vi leka Madicken. "Vi går på utflykt, kollar på fåglarna och sen ska vi flyga" -säger Alfred:

Mamma, ropar Alfred, nu är jag dööööd, precis som Madicken!

Lilla Adela härmar efter så klart -i detalj!

Ja döööd osså mä, ropar hon!

När jag sitter där på altanen i gungan kan jag inte låta bli att få en stor klump av obehag i magen när jag hör mina barn leka att de dör. Alfred sätter sig upp igen och ropar glatt att han har fått hjärnskakning och behöver kräkas -precis som Madicken. Leka är bra! Härma är bra, det är ju så man lär sig! Men just ordet döööd ekar i hjärtat på mig, kanske inte skulle gett dem varsitt paraply?!