Gott nött... nytt år!

Visst kan vi ibland önska att vårt liv vore annorlunda. Att jag som mamma kunde "fungera" något så där, iallafall ibland, att pappan fick mer hjälp att bära det tunga lass som vardagen kräver... Och att barnen kanske kunde vara lite mer fogliga, nöjda och mindre ... busiga och vilda!

Men när allt kommer omkring, och man ser till helheten, så är vi alla otroligt lyckligt lottade. Vi är vid liv alla 4, och om de "ärr" vi kunde drabbas av under de 3 månader av hemskhetens graviditet så bär jag gärna på alla dessa för att skona min dotter, och resterande familj. Vi kunde lika gärna haft både en ängla-dotter och en ängla-mamma i den här familjen. Vi lever, vi är lyckliga tillsammans. Visst vore det bra om hälsan vore med oss, men vi är tacksamma för den liv vi har... Just bara för att vi faktiskt har det.

"Ett barn är ett mirakel väl värt att vänta på.

Nästan ett ännu större mirakel är när de små liven blir två.

Den finaste gåvan av dem alla en mor och en far kan få.

Den tiden går så fort från små små barn, till stor.

Och kärleken bara växer mer än man någonsin tror.

Man hör ihop med varandra, far, mor, syster och bror.

Och även om man kan längta bort från vardagen ibland,

hör vi alla samman av ett gudomligt kärlekens-band.

Och ingen större lycka kan jag någonsin tänka,

än den mina älskade barn oss dagligen skänka."

Vi vill skicka ut lite tacksamhet till alla som står ut med oss...

Både vilda barn, ouppfostrade hundar, brist på julkort, kanske oplanerade presenter och avhopp från kalas osv, vi bryr oss inte mindre nu än innan, men vi orkar/hinner inte visa det längre. Vi kämpar på ett "att-överleva-stadie" och det finns inte så mycket utrymme för annat än just att få vardagen att avklaras, samtidigt som vi måste fortsätta med att få huset i bättre skick så vi kan utnyttja övervåningen och få ordning bland våra saker och kläder. Vad gäller planering, så det blir vad det blir, ett tag framöver. Hoppas att du hittar något att vara tacksam över -att du njuter av det du har, och inte är missnöjd med det du inte har...

Det är vårt nyårslöfte för 2010.

Att överleva och ta hand om varann, att njuta av vårt liv utifrån den situationen vi givits och försöka börja resan mot en försoning med den, för att sen kunna ta itu med problemen och återigen börja planera och skapa en mer eller mindre normal vardagsrutin igen.

Vår nyår var allt annat än festlig och spektakulär -men alldeles alldeles perfekt för oss i år!

Tre-rätters-middag med spel, musik, dans, bada badtunna och fyrverkerier i Månstad.

I väntan på raketer och godis kunde man ju slå in sin storebror och lägga under granen... Tänk, den bästa klappen av dem alla!

Sen var det dags, att mitt i natten knata iväg genom ko-hagen längs med sjön, till badplatsen där vi skulle få himlen att glittra! Mängder av minusgrader bet i kinderna och snön knastrade under skorna, det var sagolikt spännande...

Tillbaka efter den lilla trippen med fyrverkerier så fick vi värma oss i den härliga tunnan. Åh, så skönt! Alfred härmar sin pappa och kastar "snöbolle" (som han säger) på alla som står och fotar dem som badar!

Är man inte sugen på julmat längre kan det kanske gå lika bra att äta upp morfars och mormors inredning?!

Det nya året har startat bra med barnen, tycker jag ändå. Än så länge friska och nöjda. Alfred har fått lite nya kläder som han själv fått välja ut, och han är nöjd och använder det hela tiden -när han inte är naken-fis. Öronen måste hållas utanför så han hör lika bra som "Spajdermäään" =Spiderman, inte Spindelmannen, utan Spiderman!

Och vår lilla docka har äntligen låtit sina horn växa ut, länge har de varit dolda under de ljuva lockarna, men nu så sticker de fram *skrattar*

Förra nya året.

Precis in på det nya året, för ett år sen, så hade sonen "dille" på fällor, och knöt fast allt överallt, hela tiden. Adela hade fått en sulky av min kusin Evelina som hön körde runt med sin nya docka i, hela tiden. Den fick hon efter nyårs-firandet på Faluns barnakut och katastrof-semestern i Mora.

Alfred blev lite sotis på Adelas nya bäbis och fick låna en dockvagn till sin Emil-docka, så de kunde leka "mamma-pappa-barn".

Det nya löftet om att starta motionera gick bra till en början, men sen brast allt under försommaren med ett par dunderförkylningar på rad, så nyårslöftet blev bortlånad, och vi har inte sett röken av den sen dess! Hoppas på nystart snart, för jag gissar att den inte rullat många meter sen den for från oss...??

All lycka till just dig, på det nya året. Hoppas det är fyllt av lycka och välmående för oss alla!

Familjen på

Tallbacka