Tiden går så fort så fort!

Tänk att det redan är ett år sen som vi fick soffbordet om-målat... Iallafall bitvis, och spår av dekorationen syns än idag... Nu blev det hårdhandskarna med killen, och den busiga frisyren klipptes av... Men föga hjälpte det för uppförandet. Tänk att det var "så enkelt" som att skära loss delar av halsen ;) ett halvår senare.

Men han blev allt en snygger buse innan det!

Lillans stora intresse var att hänga och dingla i det mesta, favoritstället var bordskanter... Och hon hade tofsar för första gången! Lockarna var äntligen tillräckligt långa för att bilda en liten söt prinsess-frisyr.

För ett år sen hade vi den hemska magsjukan för första (och hittills enda) gången. Alla utan pappan drabbades, i olika styrka. Än en gång stoltserade vår lille prins om hur duktig han är -även i de värsta tänkbara scenarierna som vid magsjuka. Inte konstigt att det är svårt att hantera sina känslor i vardags-livet när han kämpar för att vara så duktig andra stunder. Tänk om han bara kunde låta sig själv vara ett litet barn, och inte försöka så mycket. Han klarade allt galant, även i en så här jobbig situation, med hink (även i sömnen), tvättning, och maten i små små portioner tills magen var återställd. (PS. Bilden är inte tagen vid magsjuketillfället, utan 2 veckor efter då Alfred fick sån ryslig hosta och trodde han skulle kräkas igen... Så alla som var här på kalas nyss behöver inte oroa sig att det är samma bak-bytta som magsjuke-hink!)

Här och nu!

Tillbaka i "vår tid" i dagens kaoslika blandning av bus, skratt, tårar, skrik, lek, panik, och ändlöst med kärlek och glädje. Barnens älskade mormor är här ganska ofta (men inte tillräckligt enligt oss alla) och hjälper till i hemmet, eller passar barnen, men morfarn´s besök får vi inte lika ofta. Så när han kommer försöker barnen fånga hans uppmärksamhet lite extra.

Adela sprang ivrigt in i rummet och hämtade en liten leksak som jag inhandlade på shopping-turen i Sthlm till Alfred, och ropade när hon kom studsande mot sin efterlängtade morfar:

"-Moffa, moffa, titta det är ju du!"

"-Jasså, tycker du att jag ser ut så?" eller liknande frågade morfar skrattandes.

"-Dina ögon ser ut så här osså" sa hon och ploppade ut piratens ögon mot honom.

Hmm... Adela vet allt hur våra "gäster" ska behandlas... Dröjer nog lite innan älskade far kommer tillbaka efter skräckupplevelsen.

Och tack till farmor och farfar för kvälls-barnvakten igår så vi kunde få en liten välbehövlig stund för oss själva och fick gå på bio! Det var en uppskattat stund på tu man hand!

Har inte mycket mer att visa idag... Men vi är strax tillbaka i rutan igen!

Vintermys

från Tallbacka