Busfrö

2011-04-12T02:23:00.000-07:00

Kalas gånger flera...

Nya små knoppar, gånger två...

...och massa presenter och prinsessor!

Jovisst är det så att vår lilla prinsessa Adela har fyllt 4 år. Tänk att för 4 års sen visste vi inte hur livet skulle blir, en lång kamp var över och ett nytt liv kunde börja. Det sägs att tiden läker alla sår, men tårarna faller fortfarande vid tanken om hur nära vi var att förlora en stor del av livet...

Varje dag vaknar jag tacksam över det vi fick till slut, det vi klarade. Mitt hjärta är så fyllt av kärlek till mina små, och att få följa deras utveckling är verkligen fantastiskt.

Dagen före sin födelsedag fick vi besök av Ulla på Öland, farmor och farfar -och fina paket hade de med sig.

Kolla här:

...en spansk souvenir från deras nyss gjorda resa. Adela klär på sig den och dansar "cha cha cha" och vickar på rumpan under alla volangerna. Så härlig så!

...de hade även med sig en liten present till pappa Henrik. Fin i köksfönstret.

Prinsessans dag

Sedan var det dags för den "riktiga" dagen, den 12 april. Hon fick bjuda sina dagiskompisar på isglass och blev firad av oss i lilla familjen, och mormor, det blev både prinsessklänning och Findus.

Alfred fick både syskonpresent och en ny kompis (granntjejen) och var alldeles överlycklig och hel tokig.

2 års dag

Vi har även varit och firat vår lille vän August som fyllde 2. Han hade det så fint hemma, med en ljusblå duk över matsalsbordet och ett trätåg slingrandes som dekoration därpå.

Han tog glatt emot sina paket med ett artigt "ta ta" och fick hjälp av present-experten (på både in och ut slagning) kusinprinsen Alfred.

Nykläckt

På August kalas fick vi även träffa en ny liten varelse. En liten docka -bara en vecka gammal. Han har fått en liten Sigrid, snäll som en docka, som sagt. Det ska bli helt underbart att få följa ett till liv under den härliga upptäcktsfärden som nu påbörjats. All lycka, lilla vän.

Ett till litet liv i familjen.

Ingen docka dock, utan ett litet busigt troll! Ett virrevarr av vit päls i full fart, Tino. Filips Sofia har skaffat en liten hundvalp, här 10 veckor gammal på sitt första besök hemma hos oss...

...och de fann varann direkt, så klart. Tino och Adela... Adela älskar hundar, och Tino älskade Adelas nytvättade hår!

Farbror Henke fick sin beskärda del av päls-gos med!

Mitt måste!

Kan inte vara utan deras råd och tankesätt. Det är så klockrent varje svar, och jag längtar varje gång efter det nya avsnittet.

Knattetimman, med Malin Alfvén och Louise Hallin.

...och om någon lyssnat på programmet så måste jag tillägga att när vi säger "dagis" här hemma så rättar Adela oss med;

"-Det heter inte "dagis" det heter faktiskt "förskolan".

Puss och kram

lilla familjen i Limmared

2011-04-04T09:34:00.000-07:00

Busfröna i badet

Fotade de små fröna i badtunnan i Månstad under ett efterlängtat bad i helgen. Temperaturen var ca 39 grader, och alldeles ljuvligt att krypa ner i när det var duggigt och grått ute. Vilken lyx! Länge och väl badade dem, och avslutade med ett gigantiskt vattenkrig (mellan Henrik och morfar Ari)

♥

"-Det är därför jag gillar gamla människor..." säger lille Alfred efter badet när vi myser i soffan. Han har krypit ner mellan mig och sin mormor, sitter och klappar och nyper lite mjukt i hennes arm...

"...för man kan göra så här med den lena huden." säger han och nyper upp lite hud mellan sina fingar.

♥

Nykläckt nyponros

Barnen har även fått en ny liten kusin-baby. Vårt fina Gudbarn August har blivit storebror. Till en flicka som ännu kallas "lillan" vad vi förstått. Vi hälsar henne välkommen till världen och önskar henne så klart all lycka på färden. Hoppas August att du kommer njuta lika mycket av kärleken till henne som Alfred gjorde till sin lillasyster.

♥

Alfred var så stolt, och högt över öronen förälskad i sin lillasyster när hon kom hem från neonatal 10 dagar gammal. Han klappade henne så ömsint över pannan och kysste varsamt hennes små kinder och ville hela tiden hålla hennes hand. Han hjälpte även gärna till med de praktiska sakerna som att diska hennes sprutor från sondmatningen, eller hämta handduk eller napp om så behövdes.

♥

Visst har det varit bråk ibland, men de har faktiskt varit mycket goda vänner (och även på dagis där personalen reagerat positivt över hur samspelta de är, då syskon brukar ha lätt för att ryka ihop, men inte dessa två, de håller ihop som tvillingar sa den ena fröken)

Det är egentligen bara de senaste månaderna som de börjat bli ovänner. Ibland får vi till och med sätta dem i olika rum för att få dem sluta slåss och tjafsa. Även om Alfred alltid varit ganska hårdhänt och våldsam av sig, i både ilska, lek och glädje så tvekar inte Adela på att reta upp honom eller slå till honom om hon blir förbannad

-och oj vad sur hon kan bli, det lilla livet.

Här pratar vi 4 års trots ända ut i fingerspetsarna. Allt är tvärtemot... Och det mesta blir bråk, borstning av håret, val av kläder, användning av napp, maten och det mesta annat. Hon påbörjar alltid med ett "nej" som kan bli ett vänligt "okej" om man ler lite medgörligt åt henne. Men lika ofta kan det bli ett fortsatt "nej" och då får man sig en ordentlig tillsägelse för att man skrattat (lett) åt henne när hon blivit arg eller ledsen...

Men där mellan är hon den där underbart spralliga lilla tokfian som alla blir så förtjusta i. Hon sjöng högt och inlevelse fullt på väg hem i bilen efter att ha hälsat på farfar över dagen i fredags:

"-Vi kommej ifjån Liala Liala Liala, vi kommej ifjån Liala Liala Liala... *och så i 7-8 verser* ...daske daske da!"

Rätt låtval när man har svårt att säga "R", kan diskuteras!

Gissar att det blev filmtajm med Pippi Långstrump efter deras lilla utflykt som de var på med farfar och Melker när farmor jobbade. Gissar att hon hellre gått med till stora stenen eller någon lekpark.

♥

Nu är det en ny vecka, nya tag och stundande vår, fortsatt mängder av kärlek, påhitt, skratt och gråt! Vi börjar längta till Öland, värmen och djurparken...

Kram från lilla busfrö-familjen i Limmared

2011-03-20T13:35:00.000-07:00

Så sant som det är sagt.

Alfred säger:

"-Mamma, du vet ju att jag älskar dig mest av allt, dig och pappa, men jag älskar månen mer ändå". Han är verkligen SÅÅ förtjust i stjärnorna och månen, så jag blir faktiskt rörd av uttalandet även om jag önskar det vore omvänd favorisering.

BTW: Alfred och Adela som under nästan alla år hittills varit goda vänner tål knappt varann nu. Alfred säger att Adela är äcklig för hon har tjejbasiller, och Adela kontrar med att hon är kär i alla stora killar, inte småkillar för de är "blä" och har basillusker. Antar att de menar samma sak...

♥

Adela bakar bullar med mormor, hon väljer chokladsås i sina istället för kanel och socker (kan tillägga att hon först försökte övertala mormor om att få ha grillkrydda i)

Adela säger:

Vi är på kalas hos mormor Eva och morfar Ari som fyller år.

"-Jag behöver nått elektriskt" säger Adela och kikar in i skafferiet.

Mormor Eva frågar vad det kan vara och Adela svarar:

"-...flingor kan jag ta, det tycker jag om!"

♥

Pip pip för denna gången.

Bamse kram från lilla familjen

2011-03-13T11:57:00.000-07:00

Long time no see.

(Började inlägget ovanstående datum, men avslutade och publicerade söndagen den 20 mars!)

Borde kanske ha en massa förklaringar om varför det tagit sådan tid sen senaste inlägget här, men kort och gott skriver jag bara "KATASTROF" och låter var och en skapa sin egen tolkning av det.

Jag har inte ork att skriva så långt, men jag vill bara visa er vår lilla Pippi en helt vanlig dag...

Tre dagar i rad:

Nu ska det bli skärpning och fler inlägg på här... Men någonstans måste man ju börja.

Idag vill vi även gratulera faster Sara på sin födelsedag.

♥

Vi passar även på att gratulera morfar Ari i efterskott, och mormor Eva i förskott!

Och hälsa till farmor och farfar som är på 2 veckors lång semester med sol och bad, hoppas ni har det riktigt riktigt underbart!

♥

Puss och kram

från lilla familjen

2010-10-19T10:29:00.000-07:00

Regerings-skifte och 5 års-dag!

Det är kanske inte så konstigt att det dröjer med inläggen när rodret är överlämnat till en "utarbetat" farsgubbe som åker till Willy:s och handlar iklädd EN jobbarsko, röd och sliten med en synlig stålhätta vid tån, och EN svart gympadoja. Inte innan jag gick kring vid kyldisken märkte jag att jag haltade...

...och det är väl den enda ursäkten som behövs för att inte ett ord skrivits här på bloggen sen Helen bad mig ta över då hennes syn är "tillfälligt" nedsatt...

Men nu, here I am, redo att bemästra konsten att skriva i en blogg! Hua!

Alfreds 5-års arla-morgon

Favoritfrukost på sängen med "Ballerina"-kakor (hoppas inte BVC läser vår blogg) och varm chokladmjölk!

Det varnas ju för sms-tumme, men akta så ni inte får DS-arm som jag tycks ha fått... Värst vad jag spänner muskeln i armen när jag fotas -var jag sååå inne i SuperMario??

Alfred fick kanon-presenter, han har lekt väldigt mycket med allt han fick, även lillans syskonpresenter var jättebra!

Kul med presenter som passar dom vuxna barnen med...

Även äldste, och yngste herr Nilsson lekte med Prins Alfreds leksaker -jösses vad lyckat!

Livet är härligt med paket! Här i väntar ett fruktansvärt odjur, vars svans sticker ut ur den stora lådan (under struten). Hon är påhittig hon, den där Gudmor:en Alfred har.

Efter fullspäckat schema med kalasande och firande tyckte Alfred att det var gött att ligga och päääsa en stund på soffan!

FULLT ÖS -MEDVETSLÖS

Grymt stiliga barn, eller hur!?

Och på tal om stilig, kolla in här:

Här poserar lill-killen i sin belöning, Alfred fick åka till våran favorit-leksaksbutik och välja något efter att han lärt sig att somna i sitt eget rum, utan vuxen, under nästan hela sommaren har han kämpat med detta.

En riktig pirat dräkt med ett rejält svärd!

Absolut värt att besöka Tina i Lekisbutiken!

Tack och bock, för titten!

/Pappa Bus

2010-09-09T01:58:00.000-07:00

Vår farmor har milt sagt varit lite krasslig denna veckan så vi vill skicka...

...en stor varm bamsekram till henne så hon snart ska komma på benen igen!

Hjärtekram från

Alfred och Adela

2010-09-06T06:06:00.000-07:00

Familje-äventyr!

Ja, nu vill vi visa vår minnesvärda resa till Astrid Lindgrens värld.

Vi vandrade skrattandes mellan världarna och hamnade mitt i sagorna och dess underbara karraktärer...

...Junibacken...

...Mattisborgen...

Precis när vi hittade Villa Villerkulla började en storslagen teaterföreställning med Pippi Långstrump, hennes pappa, och en massa otäcka sjörövare!

Sen fick man klappa "Lilla Gubben".

Överallt fanns lekfulla små genvägar, små skogsdungar och lekplatser...

Den lilla staden, perfekt för småbarn! För oss vuxna var det besvärligare att komma ifatt de små liven i de pyttesmå husen.

Alfred tyckte "HoppeTossa" var det bästa!

Adela glad som en liten solstråle.

Fanny sitter i "Björngrottan" utanför "Mattisborgen"...

Lille Kasper satt nöjd i sin vagn genom vandringen.

Lille Rasmus, kompis-barnens kusin, var med på äventyret!

Vi hyrde en skrinda, framförallt till packningen, men även för trötta små fötter. Men skrindan blev favvis för alla barnen så de knödde ner sig tillsammans allihop och njöt av promenaden mellan skådespel, lekplatser, hus, och fina fik. Och alla karlar hjälptes åt att dra barn-vagnen, oftast Henke...

...ibland Alfred...

...och ibland kämpade Magnus! *ha ha* (Kunde inte låta bli att lägga med denna bilden, skoja bara Magnus!)

Alfred sitter i mitten vid staketet och lyssnar på "drängen Alfred" i "Lönnerberga".

Efter Emils- föreställning tog vår dag slut i underbara Vimmerby! Orken var slut... Parken stängde för dagen... Och för säsongen med för den delen.

Tack snälla familjen Kjärrman för en kanondag tillsammans med er!

Som tack fick de en tavla som jag målade med barnen, den försökte jag få in som en bild här, men det gick inte... Visar den i ett annat inlägg.

2010-08-03T13:50:00.000-07:00

Underbara varelser.

...bedårande. Kärlek, obegränsad!

♥

Alfred sjunger från Askungen-sagan:

"Schjung min näkterval, schuuuuung min näkterval..."

Alfred visar den nyköpta filmen om "Wallace, Gromit och varulvs-kaninen"

"-Titta, det är en valurvs-kanin!"

♥

Lycka... Skratt...

Ett leende hjärta...

Förevigt... Vänskap... Glädje...

Adela åker med mig och sin mormor till Gällstad på tur, och är väl lite uttråkad på hemvägen och kommer på en ny lek:

"-Mamma, säg MEN...!"

"-Men...!" säger jag.

"-Inga MEN!" utbrister hon med låtsas-ilska i rösten.

Sen fortsätter hon: "-Nu fåj jag säja MEN så fåj du säja: inga men!"

Ni kan ju gissa hur länge denna leken kan hålla på... När hon förvandlar våran uppfostran till lekar så vet jag inte om våra metoder fungerar så bra. *phu*

Och som om inte det var nog med lekar i bilen, sa hon:

"Mojmoj, om du sej en havsöjn fåj du ett poäng".

Undrar vem som vinner den tävlingen i Månstad, och hur många år den håller på?!

♥

Hjärtevänner... Själsfränder... En del av mig, men ändå egna individer...

Alfred undrar om Eric Saade finns i verkligheten, och blir tjoandes överlycklig när jag svarar "ja". Han undrar om jag kan ringa honom, så vi han kan komma hem till oss. Och om jag då vågar kan jag pussa honom! (Vad skulle pappa säga då tro???!)

♥

Föralltid... Bästa vän... Omtanke. Oändlig tacksamhet.

Sprudlande lycka och bubblande hopp om det goda i livet...

Alfred sjunger "Pettsons Gård" med egen text:

"i ett litet rött hus bor han. Och han heter Mikael Persson, och en liten katt det har han. Men "ingen" heter katten som han har. På Mikaels gård, Mikaels gård, välkomna hit till Mikaels gård"...

♥

Men ooops, vem smög sig in här i min lilla kärleksförklaring?

Kan det vara min fästman? En godbit på vift...

Alla har vi våra sidor -värda att älska. Lätta att älska. Svåra att förstå, men älskvärda ändå.

Och det gamla ordspråket:

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det som bäst"

är inte enkelt att leva efter, men ack så fin världen vore om man åtminstone försökte.

♥

Helen

2010-07-27T08:36:00.000-07:00

SUCCÈ!

Alfred knäckte "koden" sista dagen på semestern på Öland. Medan alla vuxna (farmor, farfar, mamma och pappa) ljudar i mun på varann skriver Alfred bokstav efter bokstav och bildar sitt första egenskrivna ord/namn. "ERIK SADE". Den stora idolen (Eric Saade)

Lyckan blev så total!

Den bubblade genom hela lille Alfred så han fick göra ett par äro-varv mitt i all uppståndelse.

...och oftast är det någon annans påhitt som hamnar i centrum, men denna gången fick lillan vara åskådare. En uttråkad sådan:

Sen var det dags för hemfärd. Och den startade med en lunch med farmor och farfar vid hamnen. Det var så fint och mysigt att vi kunnat sitta kvar där hela dagen...

Men solen gick i moln, och efter en isglass i magen så blev det kallt... Inte ens om man drog upp byxorna över hela magen blev det varmare...

...men sen lyste solen igenom igen och Öland blev åter så underbart som bara Öland kan vara...

Innan vi drog från byn så gjorde vi ett besök hos fina Lollo, som hade sällskap av två små kattungar. Kan semestern få ett sötare avslut?! Än kattunge-mys?

Stoppet vi gjorde härnäst på vår hemfärd var Gårdby café.

Lovely!!!

Efter en ljuvlig och barnvänlig fika-stund i Gårdby så åkte vi vidare med högre blodsocker-nivå neråt på Öland, mot vårt nästa stopp...

...som avslutade vår tripp på hemvägen till

CIRKUS OLYMPIA

Mörbylånga, Öland.

"-E´hon inte lok?!" (betyder: "är hon inte klok?")

utbrister Adela gång på gång när cirkusballerinan snurrar gungandes runt en stång...

När ballerinan ska göra sitt avslutande nummer och snurrar upp och ned på huvudet på stången -med benen utvikta år sidorna börjar vår lilla prinsessa skratta bubblandes. Först försöker hon hålla inne sitt skratt -men sen pärlar det ur henne som skakad sockerdricka, hejdlöst fnissar hon och ropar:

"-Man sej hennes lumpa!!!" (betyder på Adela-språk "Man ser hennes rumpa").

Ja, vilket äventyr!

Tack snälla farmor och farfar för en underbar tid med er i stugan.

Vi längtar redan till nästa år...

Puss och kram

2010-07-23T05:58:00.000-07:00

Besök på semestern!

Vi skulle egentligen fått besök av barnens morbror Filip och hans Sofia, men regnet dräller och den gråa himlen verkar inte ens vara på väg att bryta igenom. Så besöket blir uppskjutet och sällskapet vi får nöja oss med får rum i ett glas:

Kladdkaks-frukost!

...och efter frukost, och 10 varv springandes kring huset, var det dags att tänja geni-knölarna med den nya "läx-boken".

Tack för idag. Hoppas inte ni smälter bort i värmen, som vi höll på att göra innan regnet kom... Och nu längtar vi efter smält-tillståndet igen när vi blir lika våta ändå av utomhuslek.

Busekram från bråkstakarna!

2010-07-22T13:48:00.000-07:00

Kristina dagen

flickorna i familjens namnsdag

och Adelas dop dag

infaller idag den 24 juli!

Och eftersom det bara är två av alla deltagare av denna bemärkelse-dag som jag inte skulle få skäll av genom att publicera bilder på, så väljer jag den yngsta, och den äldsta:

Adela och Ulla.

(Adela är ju något av en kändis på just denna bloggen, och gamle-mor Ulla har inget internet så hon kan ens se att hon medverkar... hysch, hysch...)

Men såklart även hjärtligt grattis till Eva, Ebba och mig!

(Har jag glömt någon ber jag om ursäkt)

Hoppas det blir tårta till er alla.

2010-07-21T09:51:00.000-07:00

Nu är det sommar nu är det sol...

Nu är det jordgubbar i hagen!

För kossorna bor inte granne med oss denna sommaren, men istället har vi mycket bättre sällskap av barnens farmor, farfar och ibland faster Sara. Och myggsällskap hade vi med, några myggbett fick vi ett par vid ankomst, varav 4 på kinden på stackars Alfred som efter nätter av kliande nästan sett spetälsk ut.

Det blir mycket jordgubbar, solkräm och bad! Härligt med sommarvärmen. Den lilla barnpoolen är fylld, och där går det alldeles utmärkt att bada med sin icke-badvänliga-docka.

"-Wow", utbrast Alfred idag när vi åkte längs kusten och såg segelbåtar,

Adela härmade efter direkt:

"-Wow, jiktida höjövaj-habbe-hepp".

Alfred (som brukar få panik om han får vatten i ansiktet, som jag lärt honom, då jag själv är rädd för vatten efter bla en mycket plågsam olycka som barn, ja visst skratta ni som vet, men så var det!) har lärt sig "dyka" och göra "kaffekoppen".

Efter sol kommer regn.

Alfred satt på WC innan idag och ropade:

"- Jag är färdig!" Pappan kom för att torka, vek ihop pappret och började luta sig framåt och Alfred stoppar honom:

"-Vänta, jag ska ju bajsa lite mer..."

"-Varför sa du att du var färdig då... " muttrade pappa H och gick där ifrån igen. Han passade på att växla en mening med mig som stod strax utanför toaletten, och knappt ute från därifrån ropar Alfred igen, i ett och samma andetag:

"-Jag är färdig. Hallå, varför hör ingen mig (eftersom Henke inte blixtsnabbt vände sig om) Har ni proppar i öronen eller??!!"

"-Wow, pappa. Hur gjorde du det där egentligen?" undrar Alfred nyfiket när vi under den lilla regnskuren kryper in i stugan och leker med monster-lera. (tänk, ett år kvar tills min lille prins ska börja första skolan, och ändå är vi inte vana vid de "stora uttrycken" som "coolt", "asagrymt", "asså" osv...)

Jo, man snurrar lite här, och drar lite där... Och voila´!

Man får inte äta hundmat, man får inte slicka på stenar, man får inte smaka på träd, äta sten eller disktrasor, man får inte ta ett bett av folks möbler, och man får inte bita på sina tånaglar...

...ja de oskrivna lagarna är många för vår älskade nyfikna lilltossa att följa... Och trots sina 3 år är vi dagligen på och pekar med fingret mot henne och uppmanar henne att sluta smaka/bita/äta på allt. Som idag när pappa pekar menande och säger att man får inte stoppa monsterleran i munnen...

...och sen blev livet vansinnigt orättvist. Pappa tog leran, skällde och suckade... Medan lillan försökte överrösta honom ropandes:

"Jag toppade inte monstej-lejan i munnen, jag stoppade den baja utanpå munnen!"

Men pappa tog leran, och lillan fick inte leka mer... Hur orättvist det än kan låta av pappan, stod det på förpackningen att den ej bör förtäras... (Och färgen på Adelas tunga avslöjade att hon faktiskt hade haft den i munnen.)

Men efter lite skrubb och fjäsk, skratt och bus så var hon vår glada tösabit igen!

Lika knasig som vanligt... Trosan på huvudet, klättrandes över/i dagbädden med sin storebror så satte hon upp reglerna för leken:

"-Om man inte tan tlättja nej, fåj man klättja på den, och jag tan inte, så jag klättjaj upp där".

Det var allt för oss från den första veckan på Öland, hoppas jag kan rycka upp mig lite och orka både fota och lägga ut här, men det har varit lite extra kämpigt nu ett tag.

Men bättre sent än aldrig!

Sommarkramar från Öland

lilla familjen

2010-07-08T23:23:00.000-07:00

Sommarbus!

Planera... Gömma... Vänta... Vänta...Vänta...

Nu kommer pappa, ovetandes, dags att ladda!

Vatten-attack! Attack!

Men det hann spricka någon ballong i hinken under anfallet, och den fick pappa tag i och kunde försvara sig, till barnens förtjusning.

Vad gör man nu då? När alla är blöta och ballongerna är slut?

(Börjar planera nästa attack, så klart!)

Mysig, och busig sommar-kram från oss på Tallbacka

2010-06-27T09:59:00.000-07:00

Gratulation 1

Morbror Kristoffer

26 år

Grattis du -one of a kind- lillebror på födelsedagen, få är så snälla, trogna och oförutsägbara som denna grabb. Hoppas du blev nöjd med din dag, och att alla presenterna kommer passa.

Titta! En fiskmås!

(eller kan det vara en stor rovfågel som cirkulerade långt upp i skyn?)

Adela myser med sin gammelmormor Ulla. Alla borde ha en så fantastisk människa i sitt liv, som vår Ulla.

Gratulation 2

Morbror Filip har tagit körkort

äntligen!

Hoppas bilen passar dig nu, så du kan fortsätta bränna alla dina lönepengar på bensin (fast att du vet att man inte ska köra i onödan -tänk på miljön for Gods sake!!! Men det börjar jag tjata om när du haft ditt kort ett tag till -än så länge tillåts du att köra runt som du bäst behagar!)

2010-06-27T09:48:00.000-07:00

KÄRLEKS SEMESTER

på paradis-ön Rhodos

I ett försök att förklara för ungarna så målade vi tillsammans... Men de blev mest glada över att få bo hos sin mormor och morfar, själva, utan oss! Sen blev Adela lite bekymrad över hajarna i sjön på Grekland... (Kanske skulle ritat en större ö!)

Åker man en gång var 9-10 år utomlands så gäller det att göra det med stil... Följande bilder kanske inte visar någon "lyx" semester, men vi har njutit av varann, skrattat och umgåtts med varandra med ett ständigt leende på våra läppar... Och för oss som utslitna småbarnsföräldrar efter flera kämpiga år med sjukdom osv är just "egen tid" =LYX.

Temperaturen var mellan 38-30 grader i skuggan.

Pubar och restauranger i både världsklass...

...och i klassen som drabbats hårt av ekonomin-nedgången i världen...

...och någonstans mittemellan hamnade vi. På Alexandra hotell & bar i Ixia, Rhodos.

Första dagen vid poolen...

Mythos-time. (Ja, öl-timman var nästan dygnet runt...)

Enda myset man orkade med i värmen, var vid poolkanten:

Vi hyrde en 4-hjuling (efter 2 dagars velande om vi törs eller inte) och begav oss ut i de-på-Rhodos-livsfarligt-galna-trafiken. Vi åkte på tur dit vägen gick... Från by till by... Över berg, till turiststäder och längs de vackra stränderna... Och när vi hittade bebyggelse stannade vi för lite svalka, dryck och vägvisning till närmsta värd-att-besöka-ställe.

Bland bergen var det, tro det eller ej, brist på rastplatser... Här osäkrar Henke sitt vapen vid väggrenen (som stupar rakt ner då detta är halvvägs upp för det berg vi besteg med den stackars lilla åk-maskinen)

Efter de tre dagarna på fyrhjuling valde vi ändå att fortsätta förflytta oss, men vi höll oss lite mer trygga i en buss. De hade VÄLDIGT bra bussförbindelser på Rhodos, från Ixia gick bussen en gång i kvarten! Och busschauffören kunde några ord engelska, så rätt kom vi med!

Om någon minut kommer bussen och då åker vi till Rhodos gamla stad!

Ett gudomligt träd:

Henrik roade sig när jag sa att jag bara visste namnet på ett palmträd och det heter väl "jukka-palm"?!

Härlig fruktgubbe, detta är mitt i stan!

Hittade även en underbar väska som jag SÅÅÅ gärna köpt till min älskade mamma, men den var lite lite lite för dyr. Men jag var och kollade på den och funderade flera gånger... Hon som älskar vintern...

Vi upptäckte också det roligaste jobbet av de alla: Att vara säkerhetsvakt vid gamla stans ruiner -visst ser det spännande ut... (kanske inte syns på bilden att killen sitter och sover och små-snarkar)

"...Hjälp ack hjälp ack hjälp du mig, annars skjuter... haren mig..."

Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten, men jag måste ju bara visa -en 4 stjärnig restaurang mitt i Rhodos gamla stad, undrar vad de svenska hälsomyndigheterna skulle säga om detta:

Vilken underbar tid vi hade, som förhoppningsvis gett oss lite välbehövd energi att orka kämpa oss genom vardagen till semestern börjar.

Tack älskade Henrik för alla goda skratt, härliga pratstunder och allt kul vi har gjort. Hoppas vi kan minnas alla stunderna och plocka fram dem då och då och njuta av dem igen för resten av våra liv.

*********************************************************************************

Glad midsommar!

Ja, lagom till den härliga (fina, men för oss: den kalla) sommardagen kom vi hem tillbaka till våra små älskade!

Efter att ha landat vid 03.00, och kommit till ro på gästsängen i Månstad vid 05, så var vi alla ganska trötta inför dagens kalas. Men mysigt blev det iallafall. Spriten från Taxfree kom ju väl till hands, om man uttrycker sig så!

Alfred stoltserar med sin nya grekiska keps:

Pappa Ari gjorde en fin midsommar-stångs-stomme som jag satte min lilla prägel på:

Årets första jordgubbstårta intogs med kaffe eller/och läsk. Oj, vilket kalas!

Och en stor gädda fick se ljuset ovan sjön. Med sina ca 5 kg blev det fina midsommar-filéer som han gav bort till grannstugorna. Jag är glad att det inte blev vi som fick äta upp den, för den ser inte direkt aptitlig ut med den där gröna slemmiga.. blodiga... fjälliga... kroppen.

Men någon som man gärna stoppat ner i sin ficka och burit med sig resten av livet är denna sötaste lilla filur. Hon bor i grannstugan hos Mikael P och hans sköna Sussie. Hon har inget namn än, utan ska få det av sin blivande familj, men hon kallas lite för Snövit.

...men Adela kallar henne för Törnrosa. Med jämna dagarns mellanrum har hon varit där och pussat, klappat och pratat med den lilla varelsen sen hon bara var någon dag gammal.

Eftersom Alfred varit allergisk sen "bäbis-åldern" har han aldrig fått/kunnat klappa en katt, han har varit rädd för att ta på pälsen och få hosta hela natten, säger han...

Men med allergimedicin och utomhusluft fick han äntligen prova på att gosa med det sötaste på 4 ben -en kattunge! Det måste man ju bara få göra någon gång.

Gladaste midsommar-humöret!

Hoppas att alla nära och kära hade en underbar midsommar -precis som vi hade. Tack älskade familj (med alla härliga tillbehör) för en mysig dag!

Hörs snart igen!

(Hade gärna uppdaterat lite oftare med för tillfället har jag besvär från axlarna och det värker att sitta vid datorn... Men jag "glömmer" inte bort det... Bara kan inte just nu.)

Hjärtekramar från lilla familjen på Tallbacka

2010-06-14T02:24:00.000-07:00

I väntan på sommaren...

Ja, än tar det ett tag innan hon "fyllt ut sin mammas skor" om jag inte ska uttrycka mig bildligt talat! (Vill poängtera att dessa trosor köpte jag som gravid och var väl aningen bredare ön nu, även om jag fortfarande kan sova i dessa utslitna bomullstrosor är de faktiskt lite stora även för mig... Och uppskattas inte så hemskt mycket av min partner... Tack för det finstilta!)

Första besöket på Borås Zoo för i år!

Här sitter de, hela skönaste gänget, tripp trapp trull, bill, bull, piff, puff, humle och dumle! Det är så de ser ut när de springer runt om vartannat och är ungefär en centimeter längre än den andre... Sicken härlig djurparkspatrull!

Ovan från höger: Alfred, Hilma, Adela och Wilgot.

Nedan: en söt minigris som var len som en katt.

Alfred klättrar...

Adela klättrar...

Hilma klättrar...

Wilgot klättrar...

Sist och minst -i vagnen åkte lill-gossen Fabian. Nästa år springer även han ikapp med resten av busfröna gissar jag! The more the merrier, vad annat kan man säga?

Men en lekdate med fika räckte inte denna ljuvliga dagen...

...så vi avslutade med ett besök hos en till liten go charm-knutte... Lill-kusin August!

Adela myser i lill-killen spjälsäng, provar kudden och låter "-Mmmm..." sen låtsas-snarkar hon.

Då får hon en bamse-smack-puss av kusinen sin! Mys mys.

Oj, oj, vilken dag. Full med bus, lek och spring i benen.

Tur att det snart är semester så vi kan ha så här mysigt varje dag!

Kram från Tallbacka

2010-06-11T08:52:00.000-07:00

Vem vet vad?

Vad vet vem?

Oj oj, han är grym på att spela spel den lille vinnarskallen! (Och då menar jag inte Henrik, som däremot börjar bli en GOD FÖRLORARE, så spelen är lika lärorika för honom som för Alfred -för visst handlar det om att DELTA inte att VINNA, eller hur Nilsson´s???)

Solen kom på besök, och vi tog en tur till Månstads lekplats...

Vi = jag, mamma och lilla Adela!

...morfar och Alfred kom cyklandes (från Kårrebo till Månstad), första turen för i år.

För han har tagit studenten...!!!

Ja, då var det äntligen dags. Efter ett fruktansvärt år i stan, och efter 3 fantastiska år i Tranemo får han äntligen ta studenten, vår älskade lille-Fille! Presenten han fick var en upplevelse -att köra Rally i Göteborg, men då måste han först ta körkortet. (som nästan är klart, och har varit lääääänge läääänge...)

Jag bakade tårtor hela dagen före, la mellan och ställde ut över natten på kylning, under tårtkupa, och under kartong... Men föga hjälpte det:

Tårtan var mer eller mindre spårlöst borta -endast en pytte-smula kvar på brickan... Lådan vält och först trodde jag att Henrik spelade ett spratt med mig och hade gömt den... Men då såg jag alla spår. (Och inte ens Henrik är så påhittig att han skulle kasta runt fågelskit för att få sitt spratt att se verkligt ut...) Då gick det upp för mig. Den var borta!!! Filips ena tårta! Uppäten och utsketen, för att tala klarspråk.

Oj oj, här står hon. Den övergivna mamman... Nu är barnen vuxna. Småbarns-åren är över ;)

Efter en tripp till Ica, och inhandlande av färdigköpt botten och ny fyllning så slängde jag ihop en godis och maräng-tårta.

Tårtorna blev uppskattade, och lillebror såg så nöjd ut på sin stora dag.

Och han var inte den enda som var nöjd denna dagen! Härligt!

Tack för idag!

Tallbacka-flocken

2010-06-05T04:47:00.000-07:00

Vågar man säga:

Välkommen sommar!?!!

Förr förra helgen hade vi celebert besök, en av de första varma dagarna vi fått på ett par veckor! Besöket bestod av vår alldeles egna gullunge till gudbarn: lille August, och hans mamma och pappa, så klart. Han var här och lekte i försommarvärmen...

Farbror Henriks fina gräsmatta (?) killade mot de bara benen när lilleman förflyttade sig på alla fyra runt i trädgården. Men det svalkade nog lite gott också!

...och drack vatten gjorde både lille A och våra små A:isar!

För det var klibbigt varmt... Så skönt...

Största A hade lite svårt att bestämma sig vilken mugg han ville ha, tog därför båda och provade. Jo, för visst är det så, att som tråkig vuxen tänker/säger man gärna:

"-Ta en bara, de är ju likadana..."

Men så ÄR det inte! Den blå färgen kan skifta från mugg till mugg. Gubbarna på kan se olika snälla eller elaka ut... En bulle kan se ut att ha rätt form på sina pärlsocker och just den godisbiten såg ut som den allra allra bästa -jämfört med de andra som är kvar i skålen...

Bara för att vi tråkiga vuxna förlorat förmågan att se skillnaderna, och i våran värld är det bara samma lika -behöver ju barnen inte kastas in i den trista verklighet vi ser... Varför inte låta dem vända och vrida, och sen bli nöjda med sitt val -eftersom de valde just den bästa!

-Ja, å min mamma gillaj josa! Det är vålan favojit fäjj! säger Pippi glatt till folk.

Ja, och visst ÄLSKAR vi rosa! Tur vi är två tjejer här hemma så vi kan få in lite rosa i vårt vita hem! Tur inte pojkarna har något emot varken oss eller färgen -för är vi glada -är de glada!

Vargen äter upp prinsessan

en uppsättning i handdocks-teater som utspelade sig härom dagen i trappan hemma på Tallbacka.

Men oj oj, när vargen skulle börja bita prinsessan smakade hon så gott, och tyckte hon var så söt, så han bara slickade och pussade henne istället!

Vilken tur, att vi fick ha vår lilla prinsessa kvar -så hon inte slutade som vargmat!

Sen kom det hem två mini-brandmän från dagis en dag. Lika i sina två röda plasthattar, men ack så olika. Alfred vågade inte kliva in i brandbilen, han vågade inte ta och röra på något -men hemma var han en modig brandman som hjälpte oss i kampen mot elden som härjade i hela huset med hjälp av sin vattenslang (dammsugarslangen)...

Medan lillan hade klättrat upp och pillat på allt i brandbilen -och vägrat gå ur den! Men hemma sen i kampen mot branden stod hon mest och tittade och aktade sig när elden kom fräsandes mot oss. Sen åktes de racerbrandbilar (Bobby cars) runtom i huset och på tomten, tutandes, sprutandes och lekandes hela kvällen. Där fick allt brandmännen bra betyg -det blev en minnesvärd dag för de små.

Ha en solig försommar alla nära och kära!

With love.

familjen på Tallbacka

A*A*H*H

2010-05-23T02:42:00.000-07:00

Prins(essan) och prinsessan!

Hemma är det kul att leka på sina nya rum, och att klä ut sig. De har börjat leka "mamma pappa barn" kortare stunder, men oftast leker de "prinsessa i nöd och räddande supehjälte"... Men en dag tjöt det i trappan ner, och båda små kom springandes som prinsessor i nöd! Så söta så. (till pappas förskräckelse, kanske var det därför han gick med på att ge Alfred ett "Ninja-kit" på vårmarknaden trots att det är han som brukar få ta smällarna i kriget med svärden här hemma!)

Japp, och flyga kunde de med -som Madicken ungefär.

Efter ett härligt kalas hos nyblivna 14-åriga kusin Evelina (bra jobbat, nu börjar du få ordning på föräldrarna!) så sov vi över i Månstad, och det gjorde även mina andra kusiner Ellen och Kalle, och deras mamma Lotta. (Då alla pappor var och spelade poker.)

Det var så mysigt så!

Uppfostring offentligt?!

Jag klippte ut ett grönt kort (belöning), ett gult kort (varning) och ett rött kort (bestraffning) och hade med i fickan och de fick veta i förväg vad de olika färgerna innebar. På så sätt slipper vi ju ropa, be, hota, tjata tänkte jag, och låta som.... alla andra föräldrar med barn över 3 år...

Och himmel vad effektivt det var!

För första gången på länge höll de sams hela vägen in till stan -inte en enda sur min- och i vanliga fall är det slagsmål innan vi är uppe på 27:an! Och det fick belönas med ett grönt kort -vilket innebar att de skulle få glass efter maten.

Sen levde vi "på kanten" igen -måste ju prova det nya "kort-systemet" -vi tog med barnen till både djurparken (premiär för i år) och -hör och häpna- till vårmarknaden i Borås! Dessutom smet vi in på en av mina två salonger och fick drop-in-klippa barnens härliga rufs. Japp, vi är inte rädda för att spränga gränserna inte... Man får ju passa på när mamman är på benen, eller hur!

Vi lunchade på Thai mat (också det helt premiär -som skall upprepas då alla fyra blev tokförtjusta i den maten, tack kära Malin för tipset) vid lekplatsen vid vattentornet i Borås.

Påskliljor och pingstliljor är ju så fina, och lättplockade om man är snabb undertiden mamma eller pappa blinkar -för så snabbt går det!

Barnens mormor brukar citera från filmer och så säger hon snabbt: "-Vilken film är det?". Och nu kommer en quizz till henne med hjälp av Alfred:

"-Ih mh iu ouh" (läses som hundgnäll)

(Ledtråd -eftersom det är en stillbild syns det ju inte att han vickar på rumpen där på den lilla klippan)

Jajamensan!

Jag hittade en som såg ännu surare ut än min fästman! (titta noga i bakgrunden) Henke älskade, jag hade fel den gången när jag sa att jag inte trodde det fanns någon som kunde ha värre humör än dig, även om jag tog i då av ilska.

*puss puss*

Älskar dig ändå, och du mig, trots allt, eller hur?

Efter en liten skogspromenad i Borås urskog (där ovanstående bild togs) där Henke mötte sina likasinnade, så kom vi till djurparken... Barnen sprang med tjutande skratt mot alla dino:sar. Tittade, klappade och pratade med/på dem.

Men de levande djuren är ändå bäst. (Ja, än en gång är det ju stillbilder så det syns ju inte att dinosaurierna var uppstoppade) Kan titta på dem hur länge som helst. Både rogivande och underhållande. Det är underbart på djurparken!

Sen upptäckte jag att mina små gull- (skit) -ungar rätt som det var började sputta ikapp. ???!!! Nej nej, nu blir det gult kort! Varning varning! Men det räckte att varna med att få gult kort så slutade de på en gång... Kanon!

Ja, och på tal om varning!

"Here comes the truth and nothing but the truth"

Nu måste jag få detta ur mig... Igen.

Det är ju inte så ofta vi hittar på något med barnen, därför blir det lite märkvärdigt för oss när vi provar -och lyckas! För det är ju så ofta det slutat med total katastrof, gallskrik, panik, ilska och känslomässiga bryt... Tänk när vi förra sommaren, bar barnen -raklånga av gallskrik- från Böda campings lekplats, heeeela vägen bort till gästparkeringen. Folk stannade, pekade och tittade. Vi gick 6 st vuxna skamset på rad, varav två bar var sitt vansinnigt barn. En liten tjej i 4års ålder stannade och pekade förskräckt, och hennes mamma tog henne i handen och sa: "-Ja, visst ser det illa ut, tänk, så ser du också ut varje gång du blir arg, det kan du kanske tänka på nästa gång... " Min pappa sa ursäktande till folk vi mötte att vi inte kidnappar dem, de har bara ett ruskigt humör. Stackars alla! Efter allt vi gått igenom senaste 3-4 åren så finns det ingen ork att reda ut situationerna... Därför är det lättast att bara vara på platser där man kan låta explosionerna komma om/när de kommer. Men några gånger har vi faktiskt provat efter Alfreds operation, och det har slutat väl, *peppar peppar*, men vi tar det lite lugnt ändå, för inom hemmet blir det jobbigare efter vi hittat på något då orken tryter och det blir för mycket känslor och tankar att reda ut... Tyvärr.

Adela är ju trotsig och viljestark, kan skrika, gråta och bli jättearg om hon inte får som hon vill, eller tycker hon blir orättvist behandlad -som alla andra barn, så går det ju upp och ned i humöret, och pendlar med vilken ålder och utveckling hon hamnar i. Som alla andra barn verkar ha det...

"-Du får inte torka, pappa ska!". Eller ibland kan hon ropa åt oss:

"-Jag vill inte leka med er någon mer gång", för vi ber henne ta på stövlar istället för ballerina tofflor ut i regnet osv...

...och jag som gärna lyssnar och läser barnpedagogik ser ju många likheter i vad både föräldrar och psykologer talar om, med vår lilla snuttra. Hon håller sig inom den ramen som verkar vara den "vanliga" -även om det så klart är jobbigt med stundtals, precis som det ska vara med barn!

Just nu läser jag "Trotsboken" av Malin Alfvén & Kristina Hofsten, den är underbar!

Och mycket stämmer så väl in på Adela, från både 2-3 års utvecklingen och 4 års-perioden... Men det stannade inte där, jag beställde en hel hög med böcker för att hitta något som kan hjälpa oss...

Men hur besvärlig hon än må vara sina värsta stunder, så är hon INGENTING jämfört med Alfred.

Våra två små barn spelar i helt olika divisioner liksom, med humöret och utbrott, och innan man upplevt skillnaderna mellan de "vanliga" barnen och de "utbrotts-barnen" så kan man inte förstå!

Alfred testar oss dagligen om och om igen, driver oss till vansinne ibland, får oss att tvivla på oss själva och vår kärlek till varann testas om och om igen.

Vardagen har verkligen varit tung pga honom, och som mamma smärtar det att säga så.

På senaste tiden har vi övervägt att åka och få honom undersökt av en psykolog för att se om något är fel... Men på dagis säger de att han är otroligt duktig och tidig, och att det inte alls tror att det är "fel" på honom, den ena fröken sa med ett leende att hon bli inte förvånad om han blir president! Och i bokens avsnitt nu om 4 åringar fanns det bara någon rad som jag kunde identifiera med honom...

Vissa stunder är han så kramgo, snäll, omtänksam och underbar så det värker i hela kroppen av kärlek och lycka, då får man "tanka upp" sig med Alfred-kärlek så man kan hålla ut när han inte är lika enkel att älska.

Det är vansinnigt jobbigt som förälder att erkänna för sig själv, och för andra, hur otroligt krävande han är. Och har varit sen si så där 4 månaders ålder...

Sen operationen och sin 4 årsdag har han börjat lära sig prata och argumentera sig igenom de flesta utbrotten, men visst kommer utbrott nu med -även om det inte håller på lika länge, och blir lika våldsamt.

Det är inte bara "vanligt" bråk -det är krig!

Ett krig som följs av sorg, besvikelse och skam från oss alla, speciellt för lille killen som ser hur ledsna vi blir av hans beteende.

Mitt i allt det jobbiga brummar en oändligt förlåtande kärlek som är så oförklarligt stor.

Men längre bak i boken fanns ett avsnitt som jag fastnade i, och nu har jag läst följande:

(som om någon skrivit ner och svarat på mina tankar och känslor)

Utdrag från kapitlet om "Extra krävande barn" sid. 83-85.

"En del barn är alldeles ovanligt krävande. De är envisa, intensiva och viljestarka till sin läggning." ...

"Just de här extra krävande barnen är ofta begåvade och har starka känslouttryck. När de blir arga blir de väldigt arga eller outhärdigt gnälliga. När de är glada är de oftast väldigt glada och nöjda. Man kan beskriva de här barnen som diamanter som måste slipas för att sedan bli juveler." ...

"De är ofta tidigt utvecklade och har en styrka och fantasi som man kan avundas dem och som kan föra dem långt i livet, Ibland kallar man dem 4%-barn, eftersom ungefär 4 barn av 100 är ett sådant envist och viljestarkt barn.

De extra envisa barnen utmanar ständigt föräldrarna och deras tålamod. Därför är det svårt att vara förälder till dem. De kan under perioder faktiskt skapa totalt kaos och förtvivlan i sina familjer och helt dominera livet för resten av familjen. Ett starkt barn kräver förstås ett extra starkt motstånd.

Därför blir det kraftiga urladdningar från både barn och föräldrar med ett sådant barn i huset.

Urladdningar som följs av gråt, närhet och försoning. De ovanligt envisa barnen får oss ständigt att känna oss som dåliga föräldrar därför att vi alltid måste vara nära dem, skälla på dem, förmana och berätta vad de får och inte får göra. Som förälder tar man på sig skulden, tänker att jag varit för slapp eller för sträng, för krävande eller för ilsken eller för inkonsekvent. Vi har misslyckats med att sätta gränser.

Men det är inte föräldrarnas fel att barnet är ovanligt envist och starkt. En del barn är sådana och behöver få vara det. Det är inget negativt med det. Men det är jättejobbigt och tröttsamt! Det kan vara svårt för andra att förstå hur jobbiga de här barnen är. Ofta är de ju mycket lättare att ha att göra med när de är borta än hemma. Det är mot oss föräldrar som barnen törs visa sina riktigt trotsiga, arga eller gnälliga sidor i trygg förvissning om att vara älskade ändå.

De behöver ha sina starka utspel för att få ordning på sin inre värld som är full av tankar, känslor och händelser."

... "Många föräldrar till ett extra krävande barn får tankar om att deras barn kan vara ett så kallat bokstavsbarn (damp, adhd) eller ha allvarliga koncentrationssvårigheter."

... "De kan till och med få relationen mellan mamma och pappa i gungning. De har stor makt."

Äntligen.

Tårarna trillar i jämn ström ner för kinderna i tacksamhet.

Älskade, älskade underbara lille Alfred, nu vet vi vad du är... Inget bokstavsbarn, utan ett sifferbarn. Du är ett 4%-barn! Vartenda ord stämde i hela kapitlet!

Nu ska vi hjälpa dig att slipas till den mest glänsande och vackraste juvel av dem alla.

Det är ju så för alla föräldrar att barnen är det finaste man har -alltid! Trots sina brister och sitt humör, trots rinnande snor och jordiga fingrar -de är utan tvekan fantastiska!

Vi strävar alla efter att bli lyckliga, men vi gör det på olika sätt. Och vi kommer alla hitta olika vägar. Jag hoppas bara att alla når fram till sitt mål, även vi, för det tycker jag alla är värda -lycka.

Lycko-önskningar till alla er som tagit er tid och läst mina funderingar så här långt!

Kram!

2010-05-09T14:38:00.000-07:00

Oj, oj, oj.

Ibland blir allt bara lite för besvärligt, och då finns det inte mycket tid att sitta och "leka" vid datorn, men men, den som väntar på något gott... Här kommer en snabbare-snabb uppdatering av vårt liv senaste tiden, men nytt har hänt sen jag påbörjade detta inlägget så inom kort kommer lite uppdatering på det med! Tack för tålamodet...

Alfred och Adela är si så där 60% ovänner, och 40% världens BFF. De leker, klär ut sig, lagar mat, snickrar, målar, degar osv osv, skrattar och pratar oavbrutet med varann... Det är verkligen underbart som förälder att se!

Och lika underbart som det är -lika förtvivlande är det när kriget rasar. Än en gång är det vår älskade lille Alfred som bekymras av något som går ut över oss alla... Och allt runt om kring, så det är han som krigar... Vi andra som försöker låta bli att hamna i skottlinjen, för att tala bildligt. Det gör så ont i hjärtat, men just nu orkar jag inte ens skriva om det, utan lämnar detta till nästa inlägg.

Och denna fantasi -som barnen har. Otroligt. Adela har ju i ett år försökt skylla mycket på "-de däj hajjajna", som kommer in i vårt hus och har sönder saker, häller tvål i hennes rum, stökar ner osv osv. Om jag får tag i de där hajarna alltså! Så ska jag packa ner dem i en låda, tejpa igen den och ställa längst uppe på vinden -utan vatten! Grr...

Följande bild är från en tidning som mormor satt och läste i...

"-Men det äj ju mojfaj!" (morfar Ari) säger Adela och ler med hela ansiktet! Men vi sa till henne att det är ju sällan han är sååå glad!

Förra söndagen slocknade vår lille grabb efter flera timmars bråk och tårar, och sov nästan 4 timmar mitt på dagen!!! Var säker på att han höll på att bli sjuk, men efter tuppluren var han så glad, go, rolig, snäll och mysig att vi nästan började fundera på om han skulle återgå till att sova mitt på dagen och vara uppe halva natten... Stackarn var helt utslagen mellan Doris och Griseknoen (eller Gjise noen som Adela kallar den...)

När Alfred tar så mycket plats, energi och tid, så passade vi på att ge Adela lite välförtjänad "egen" tid med oss vuxna. Hon och pappa bakade PlayDoh-lera! Och under tiden pratade vi, och funderade tillsammans över livets stora frågor.

Sen ville hon hjälpa pappa att diska, men ibland (alltid) kommer det vatten überalles, diskmedel überalles, skum überalles och ofta går glas eller tallrikar sönder. Hon vill verkligen inte göra så -men ooops, så tappar hon, oooops så spiller hon, stackarn har ärvt sin pappas **klumpighet.

(** klumpighet är kanske fel ord, men oförsiktig är inte heller rätt, slarvig fast omedveten om det, kanske??! Det är sött och charmigt på något vis, för båda skrattar förlåtande över sin åkomma och städar upp utan en sur min, även när det sker för 7:e gången samma dag...)

När lilla Pippi ber pappa om:

"-Liiiiite liiiite", diskmedel och blinkar med sina förtrollande ögonfransar, kan ju inte han säga nej...

Sen blev det stor-bak med PlayDoh!

Men sen skedde det iallafall, efter disk, bak och allt. Pang sa det och ett glas krossades med hjälp av lilla-bus. Och en glas-skärva skar upp hennes två minsta tår och det blödde rejält! (Så mamma fick lägga sig ner efter en ordentlig omplåstring). Men då hade som tur var räddaren-i-nöden vaknat från sin tupplur och svooopade in och tröstade lillasyster. Och följande bilder talar så väl för sig själv och jag kan bara säga: "-Mmmm" och sucka lyckligt när man ser denna sidan av lille killen.

Vad vore livet utan de små liven... Enkelt, ingenting!

Puss å kram

Mamma mu (s)

2010-04-12T00:42:00.000-07:00

HIPP HIPP HURRA, för lilla Pippi idag!

Vår älskade sötaste lilla prinsessa fyller idag, den 12 april, hela 3 år!

(Visst kan hon se ut som en liten prinsessa, men den härliga insidan gör sig mer rätt på nedanstående bild tror jag)

Lördagen den 10 april hölls det kalas här på Furuvägens Tallbacka...

Ballonger i rosa nyanser, så klart, och massor av fin-fina presenter!

My little pony:s, hemmastickad kofta med tillhörande mössa som matchade presenten från Kapp Ahls vintage serie, Ingrid-böcker, en söt gris-portmonä, fe-vingar med trollspö, och fina tillbehör till hennes nya kök. (som syns senare i inlägget) Hon fick även fina målarböcker och lite annat sött som jag säkert glömt nämna...

...och allt blev lite överväldigande, och huvudpersonen för dagen somnade på soffan vid 17.30...

Då passade storebror som varit såååå nyfiken på alla hennes fina presenter (trots att nästan alla snälla gästerna hade med sig syskonpresenter -vilket uppskattas enormt!!!) Så när födelsedagsbarnet somnat testade han allt, och lekte med allt...

"-Mamma, sluta, ta inte kort på mig!" utbrast han när han såg att jag fotade honom med rosa vingar... Det är ju inte "grabbigt" direkt, och det märks på åldern att sådant med färger för killar och tjejer spelar stor roll vid 4 års ålder.

Och nöjd lekte Adela i sitt älskade rum, med sina nya saker. Hon dukade fint på bordet till sig, dockan Ida och gamlemormor Ulla. Hon trivs så på sitt rum, hon älskar sitt kök, leker där varje dag, dukar, matar, städar och plockar... Ändå är det inte riktigt klart än, men det gör inte henne något alls. Härligt!

Ja, tänk vad tiden går.

Tänk att hon överlevde, den lilla skruttan...

För 3 år sen var hennes vardag oviss, men hon hade livet i behåll. Något som vi länge fick kämpa för...

Och vad vore vårt liv utan hennes skratt, bus, spill, trill, lockar, söta ögon och ständiga prat?

Så tomt så jag vill inte ens tänka tanken.

Lilla Pippi.

Du är verkligen speciell, älskvärd och underbar på alla sätt och vis. Jag känner mig varje dag lycklig lottad över att ha dig i vår närhet, och inte en dag går förbi utan att jag är tacksam för att "någon" vakade vid vår sida alla de hemska, långa dagar, nätter, veckor och månader som vi tillbringade tillsammans på sjukhus när du fortfarande låg i min mage.

Alla tankar vi delade, all styrka och kärlek du gav mig redan då, fick mig att orka hålla ut, och för det är vi evigt sammankopplade på ett speciellt vis.

Jag beundrar dig, och älskar dig, min egna lilla Pippi.

Puss från mamma

2010-04-08T13:51:00.000-07:00

Mysig, snuvig, tröttsam...

...och alldeles alldeles underbara påsk-weekend på Öland.

Tänk vad tokigt det kan bli ibland. Barnen fick åka med sin snälla farmor och farfar till Öland redan på tisdagen innan påsk. Vi vuxna fick stanna kvar och renovera... Åkte ner till våra små älsklingar på skärtorsdagen, och då var Adela lite snuvig, men alla var nöjda och glada annars.

På långfredagen blev Adela sämre och sämre hostig snuvig, febrig och hängig, och när det var dags för påsk-släkt-middag var hon rätt så illa däran. Satt mest och smågnällde i famnen tills Alvedonen sattes in och då var hon nästan sitt vanliga, glada, pratglada lilla "jag".

Så det blev mest mys... Och som tur var söta faster Sara med och myste järnet.

Adela somnade, helt slut strax före vi skulle åka på påsk-kalaset med släkten, och Alfred skulle tvaga av sig lite lera, och bondgårds-lukt. Men... Men... Varmvattnet var slut! Så det fick bli som i bastun -hink och något att ösa med. Mysigt!

...efter en härlig tvättning blev han så trött att vi fick bädda ner honom i soffan en stund innan kalaset...

Glada påsken med glada släkten! Här sitter alla barn på rad kring "barnbordet".

Från vänster: sysslingarna: Ellen, Amanda, Anna och Alicia.

Från vänster: Alfred, Adela och lilla Julia.

Påskens-baksmällar

Alfred som under natten mot påskdagen fick andningsbesvär av astma, och krupp-hosta höll oss flesta i stugan vakna en bra stund mitt i natten. Snälla farmor satt jämte oss och stöttade oss, och höll oss lugna med sitt lugn. Då känner man sig inte stor som förälder när man är ca 1 tim från närmsta sjukhus ifall de mediciner vi har inte skulle hjälpa honom andas igen... Men efter en dos av allt vi hade med oss i medicinväg löste lilleman det bra, och fick sova lite till... Men på morgonen var han inte direkt återställd. Mest var det väl humöret det märktes på, men dagen efter när vi åkte hem var han febrig, hostig, snuvig och dåsig han med...

Vi åkte från Öland, och direkt till Månstad och mormor och morfar.

Alfred orkade inte mycket där heller, vilade, ritade (visslandes), sov, vilade, ritade osv. Stackars liten. Men lilla Pippi var så gott som återställd, endast hostan bestod, men humöret på topp. Och buset tillbaka med full rusch!

Mormor som längtat efter barnen under vår borta-vistelse matade gladeligen Adela med mjuk-choklad. *harkel* Och alla som sett Adela i farten med något kladdigt eller rinnande vet vart hon hamnar efter mumsandet...

...i duschen...

Det var allt vi hade att berätta för denna gången, och just nu verkar barnen hamnat i en liten "dipp" efter alla omgångar sjukdomar, och den brist i rutiner som det för med sig... Så jag misstänker att de närmsta dagarna inte bjuder på massa roliga äventyr att rapportera heller...

Alfred har ramlat tillbaka i sitt "innan-operationen-humör", förmodligen beroende på sömn och mat-brist underförkylningar, magsjuka, krupp och ytterligare förkylning. (Eller är det någon fas i livet vid 4-5 år man går igenom när allt bara blir fel, är otäckt och sorgligt???) Nu när han varit helt fantastiskt underbar sen november -och nu får vi uppleva "tiden innan" igen, så kan jag knappt begripa hur vi stod ut. Att vi har överlevt dessa gallskrik, utbrott och all panik runtomkring i 4 år, kan jag knappt förstå. Men jag är bara tacksam att vi fått en så stor förändring, och hoppas att det tillfälliga återbesöket av skrik och tårar snart är ett minne blott, så han kan få vara sitt otroliga härliga "jag".

Adela har börjat bli "3-år" och stundtals får vi verkligen smaka på hennes humör. 95% solstråle, och 5% arg som en bålgeting med solsting! Hon välter möbler, kastar saker, räcker ut tungan och skriker för full hals. Tänk vad mycket ljudkapacitet det är i den lilla 11 kilos-kroppen. Ofta kallar hon sig själv "prinsessan Adela", och älskar prinsessor, dansklänningar, dansskor, och tillbehör, men har även nyss upptäckt charmen med "My little pony" (så "Hallo Kitty" som varit hennes favvo länge har fått sällskap i favorit-högen) Hon dansar gärna, skakar rumpa och hoppar, samtidigt som hon räknar:

"-ett, lå, tje, fyja, fem, säss, hu, åtta, nio, tio, hutti, åtti, nitti, tju-arti..."

Tack för oss, fortsatt trevlig start på den tidiga våren.

Snart tillbaka med ett födelsedagsbarn...

Kram från den lilla enheten på Tallbacka

2010-03-26T14:16:00.000-07:00

Hipp hipp hurra!

Det är en hel del födelsedagar att uppmärksamma för oss i mars -så nu gör vi ett litet kollektivt grattis till alla

(som vi kommer ihåg just nu i skrivande stund)

Grattis snälla fröken Malin.

Grattis till fru Lotta.

Grattis söta faster Sara.

Grattis mysiga morfar Ari.

Grattis älskade mormor Eva.

Vi har sett fram emot att få fira mormor och morfar som håller kalas idag, just på mormors födelsedagtillsammans, och presenter fyllda med kärlek. Så har vi drabbats av magsjuka och måste stanna hemma...

Men hipp hipp och basillfria pussar till alla födelsedagsbarn!

2010-03-19T02:54:00.000-07:00

Hej mitt vinterland... Nu är jag här!

Ville bara visa några fler bilder från vår lilla semester... Titta vad härligt vi hade!

Alfred "posar" framför kameran på skaren över 1 meter snö på åkern...

...Adela går kring elden för att värma sig lite, hon blåser på brasan med i förbi farten.

Adela sitter på Skidoo:n i väntan på lite fart...

Alfred väntar på sin tur, när Pontus åker på banan runt åkern...

"Knoll och Tott" kryper runt på skaren och samlar is/snö-klumpar.

Snygg-pappa Henke planerar sin rutt i full fräs...

Uffe planerar en lite mer "proffsig" rutt...

Snö eller inte, en bon´pöjk är en bon´pöjk! Rasmus skottar med traktorn.

Lördagsgodis-mys i puffarna framför TV:n.

Borta bra men hemma bäst!

Sen kom vi hem... Till vardagen igen... Och blev sjuka...

Pappa Henrik blev dålig på mitt på måndagen, och har legat i vågrätt läge tills torsdag eftermiddag, sen började han komma upp på benen igen (med undantag för stark medicinering en timma på onsdags kväll då han körde Alfred till fotbolls-skolan). Magont, ryggvärk och kraftig huvudvärk och feber-toppar, drabbade honom hårt...

...ack så hårt... Se hur sliten han såg ut i morses...

Adela fick monster-koppor på fredagsmorgonen (idag) men väl hemma från dagis kom den andra monster-sjukan, tror vi. Här sitter hon med en liten hink i knäet på ett täcke framför TV:n och låter magen visa om det var en tillfällighet, eller en vansinnigt hemsk basillusk som vi alla riskeras att drabbas av... Verkar som om det går magsjuka överallt... Vi som vart så noga med handsprit! Oj oj... *panik*

Tack för idag, slut för idag!

Familjen

på Tallbacka

2010-03-12T14:18:00.000-08:00

Kompis-semester!

Vi har åkt ut i urskogen (?) någonstans mellan Gävle och Uppsala, till en gammal kompis till mamma Helen.

Här är det vitt och fint, klarblå himmel och solen skiner...

Och det finns massor av kul att göra. Och alla vi har varsin kompis -även om vi alla är kompisar med alla!

Alfred och Pontus är lika gamla (de är till och med födda samma dag)

Adela och Rasmus är lika gamla (de skiljer ca 8 mån)

Mamma Helen och mamma AnnSophie är bästaste kompisar, och pappa Henke-Penke och pappa Uffe-Puffe leker bra ihop de med!

Och hemma på landet hos ett par grabbar finns det så klart både TV spel och jaktmöjligheter...

Bob!

Här är det annat än pulka... B... O... B is the shit!

Ja, visst. Det är toppen kul...

...men inte tillräckligt kul...

...om man inte använder skotern!

Brum brum, starta skotern, knyt fast bobben, och kör iväg -whiii!

Och när vi åkt färdigt blev det "lerkrig"!

...och efter ler-bads inpackning blir det bad! Småbarnen fick bada tillsammans, och sen de stora killarna var och en för sig. I stooort badkar, med myyycket vatten, och ännu mer bubblor! Adela lät konstant: "-Mmmm.... Mmmm..." hela dryga halvtimman hon var i badet.

Skölja sig...

...dricka lite...

...läsa lite.

Alfred i badet... Sköööönt.

Bus-pappor!

Maskerad!

Lilla Bunny...

Lejon...

...och hundtämjaren Rasmus.

Japp, imorgon bitti är det dags att åka härifrån, efter ett par härliga utedagar, via Linköping och faster Sara och hennes Rickard.

Nya äventyr väntar kring hörnet, och samma vanliga härliga vardag med samma rutiner som före semestern med.

Hej svejs från andra sidan landet!

Puss å kram till alla därhemma.

Henke, Helen, Alfred och Adela

2010-02-22T04:18:00.000-08:00

Pinsamt!

Jag och min mamma och Adela må se lika ut, men vi är olika på insidan -alla tre. Typ SKRÄMMANDE olika! Mamma är som en pitbull, jag som en skadeskjuten rädd kanin och Adela som värsta vimsiga busiga hönan.

Men en sak har jag och mamma gemensamt -den obotliga avskyn mot elektronik (framför allt fjärrkontroller) som inte fungerar! Det gör oss tokiga... "Tupp juck" som Henrik kallar åkomman.

...och när man ser lillan "härma" oss bägge, så är det inte annat att jag skäms lite... för det här med... Och min älskade mamma borde skämmas lite till, men det gör hon ju aldrig -återigen våra olikheter...

*suck*

Tur att Henrik har "goda gener" bland kvinn-folket på sin sida, Maggan är ju så lugn och glad så jag hoppas att det smittat av sig till Adela. Och dessutom har vi ju allas vår klippa mormor Ulla på vår sida med, som alltid ser ljust och tryggt på tillvaron, utan hennes lugnande kärlek hade vi nog alla låtit våra "tupp juck" förstört våra liv :)

Varsågod -Adela ska byta kanal (i och för sig med miniräknaren)

2010-02-16T11:14:00.000-08:00

Vintriga busungar!

Ja den här härliga Bullerby-julen får man ju inte nog av! Barnen är ute varje dag på dagis, så de är ganska trötta på eftermiddagen när de kommer hem, och mörkret faller så vår ute-lek blir mest på helgen...
Sen dessa korten togs för 3 helger sen har ju snön nästan dubblats!

*mums*

Puder-glass med besk eftersmak...

Alfred skickar en slängpuss innan har kämpar upp för backen med pulkan...

Tänk vad det kan killa i magen av att åka pulka!

Men när den branta backen blir för tung att bemästra i all snö, så provade barnen rutsch-kanan istället...

Bus!

Förra fredagen hade vi gäster här hemma!

En annan barnfamilj med lika gamla barn som våra, plus en liten sötnos under året, Fabian.

Hilma, och Alfred är lika gamla.

Och Vilgot och Adela är lika gamla.

De hade målar-stund på stor del golvet -små barn låg överallt med varsin penna, kändes som om vi var "familjen Annorlunda" från 4:an... Underbart! (Nu saknas ju två små knattar på just denna bilden)

...de klädde ut sig, och spelade "Haj-spelet" som uppskattades med skratt och tjut. Först ut fick Adela sitt finger bitet, så hon slänger sig bakåt i skratt och skrik just när jag tar kortet... Kolla Hilmas blick, den fullkomligt lyser av skräck-blandad-förtjusning! *ler*

"Haj-spelet" = en haj med blottade tänder, som man varsin tur ska trycka ner en tand i käken på, och rätt som det är så slår munnen ihop i ett våldsamt bett. Det gör inte ont då tänderna är mjuka, men det smäller till och man blir rädd. Det är så spännande, och roligt för alla åldrar!

På lördagen spenderade jag min tid i butiken, medan mina 3 älsklingar var inne i stan och hjälpte till med Stefan och Malins nya hus... Sent hemkomna, tårt-bak och små-städ, och upp tidigt på söndagen, för då fick vi nya gäster...

Alla hjärtans-dag mys!

Familjen Kjärrman var här. Vi åt Alla hjärtans dag-fika och barnen fick paket.

Vi skulle träffats i höstas (då båda pojkarna fyller år) men vi var sjuka, sen var de sjuka, och sen vi igen så det blidde aldrig av...

...och nu på vårkanten fyller ju töserna år så vi slog ihop allas dagar på hjärte-dagen och bytte presenter istället.

Fanny fick en gammaldags griffel-tavla på stativ som jag målat och skrivit "fannys ABC" på.

Alfred fick en bil som man kan skruva ihop och ändra delarna på så det blir en lastbil eller helikopter...

Stackars lille Kasper blev mer och mer förkyld under vistelsen, och nöjde sig med presentsnöret till paketen... Men han fick ett värmehjärta och en liten djurbok.

Adela fick sin favorit katt "Hello Kitty" med mängder av små tillbehör...

Ja, det var en lyckad dag! Barnen var nöjda med sina presenter, och som oftast "är barnen nöjda är föräldrarna nöjda"!

Barnarbete!

Men livet är ju inte rättvist, det ska de lära sig i tid de små liven...

Så när de fått presenter och fått leka, så krävs det allt lite blod svett och tårar -just det, ja, jobb!

Nä, skämt å sido...

...ja, jobba det gjorde de ju, eller rättare sagt pysslade med sin mamma! De ville göra fina presenter, och det är ju tur att vi har typ 90% av alla nära & käras födelsedagar nu under våren... Så det är ju bara att jobba på! Pyssla på små sötisar!

Sångstund!

Jag har försökt ett flertal tillfällen att lägga upp dessa små filmerna men misslyckats, men nu gör jag ett nytt försök att bjuda på :Idol nästa! (eller om si så där 12 år när Alfred har sin ålder inne...)

2010-02-07T02:32:00.000-08:00

Övernattning hos mormor och morfar!
Japp, på fredagsmorgonen blev småttingarna hämtade till Månstad för övernattning, inte bara en... Utan två nätter! (Men andra natten kom vi föräldrar och gjorde dem sällskap... En natt går bra utan små, men vid två -där går gränsen tycker både mamma, pappa och barn!)

På väg i bilen hade mormor sagt:
"-Tänk, nu ska ni sova hos oss två nätter!" "-Oh my God!" utbrast Alfred.

Och när vi ser en bild på morfar -åkandes "snowboard-pulka" ner för den långa backen som leder ner på isen så förstår vi ju uttrycket.

*Brr*
Snö och kallt, men oj vad kul att vara ute och leka!

Alfred kämpade och kämpade upp för den långa backen, med alla tänkbara färdmedel...

Adela tog sig gärna an markservicen för att underlätta för gamle morfar lite grann.

Snart bär det av i svischande fart ner för backen!

Uppvärmning i soffan med legot under konstruktion, film på TV:n och rosiga kinder...

Hmm... Undrar vem lillan har suttit och iakttagit in action?! Kan det vara sin mormor? Som med glasögon på försöker pilla med sin maskin, och ibland får glasögonen åka upp på huvudet och lägga ögonen ända inpå skruven och pilla på.

Tack för den här mysiga helgen, då vi firade lilla-jul, och för första gången provade en julklapps-lek som slutade med både skratt, nästan slagsmål och tårar, och skratt igen!
Nu är vi alla mätta, och belåtna av varandras sällskap och vintervädret och redo för en ny vecka med vardaglig vardag.

Kram
familjen på Tallbacka
(som högst tillfälligt flyttat till Månstad)